SUR Å STEL

Efter förra veckans fiasko med både budgivning och extravisning så ringde mäklaren till mig igår och sade att en tjej hört av sig och ville se lägenheten. Klockan 16.30 - samma dag... Så det var bara full fart hem, städa som en tok och 16.20 lämnade vi lägenheten. Utanför stod det en tjej i 20-årsåldern tillsammans med sina föräldrar och ytterligare en tjej. En halvtimme (jäääävligt lång halvtimme, får jag tillägga) senare ringde mäklaren upp igen och berättade att tjej nummer ett - hon med föräldrarna - inte verkade sådär superintresserad, men att det var "70-30" på att den andra tjejen ville slå till. Hon ville dock, givetvis, sova på saken och lovade höra av sig idag före 13.00. Så nu måste man plågas igen!  

Idag blir det till att rålyssna Kiss, inför morgondagens konsert. Drog ner Alive I-IV och nu fläskar (nja) jag på här på kontoret. Det känns lite småroligt att kolla på ett band vars halva besättning är utbytt, och som inte släppt en bra skiva sedan... 1977? Men det lär ju bli tokröj ändå. Synd bara att medellängden på konserter är 1.95 - det är helt otroligt att man som kille strax över medellängd är dvärg varenda gång man går på konsert. Kanske får slita på mig ett par såna där platåpjuck som de hade i början av sin karriär, och ta Tiny på axlarna så hon också ser nåt.  

Just nu: VM i trumsolo, från 100.000 years.

Givetvis. Såklart. Det borde man ju förstått...

Klockan 17.40 kom de hit, de spenderade tydligen en kvart i lägenheten och sedan tackade de nej. Lägenheten var för liten. Golvet i vardagsrummet "för konstigt". Badrummet för litet. TROTS ATT DET ÄR SAMMA JÄVLA LÄGENHET SOM I SÖNDAGS!!! Man blir ju helt jävla oxtokig, mest för att det finns INGET som man kan göra för att påverka det.

Det jag ångrar mest är att vi inte stod utanför och väntade, så man kunde få säga ett par sanningens ord till dom. Deras beteende är FULLSTÄNDIGT oacceptabelt, man bjuder inte en hel jävla dag på en lägenhet och sen drar sig ur på grund av anledningar som är helt jävla värdelösa.

Så vad gör man nu då? Har lagt ut den på Hemnet med fast pris men i ärlighetens namn så brukar iallafall jag tycka att alla såna där fast pris-lägenheter har lite digerdödenstämpel på sig. Sånt som man inte blir av med.

FY FAN.

Tjejen som vann budgivningen igår, och inte kunde skriva kontrakt på grund av att hon skulle jobba i Örebro, är nu ute ur leken för att hennes far fått hjärtinfarkt och hon har åkt till Jönköping på obestämd tid. Tjej nummer två, som lade 1.450.000 i budgivningen, är inte säker och vill komma hit i morgon och titta igen.

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?!

Först och främst, det är liiiiite för många konstiga grejer med person nummer ett för att man ska tycka att det är okej. Man KANSKE skulle kunan säga till sin arbetsgivare att man kommer en timme sent för att man köpt en lägenhet och måste skriva kontrakt. Tror inte det är många som skulle klaga på det. Sen är det helt plötsligt en hjärtinfarkt och då är hon inte alls sugen på min lägenhet?! Jag tycker det luktar riktigt, riktigt illa.

Sen person nummer två, nu står ju hon som vinnare - vad hade hon gjort igår om den första inte bjudit över henne? Bett att få komma och titta igen trots att hon bjudit som en tok hela dagen och vunnit budgivningen?!

Jag förstår mig inte på folk alls. Speciellt inte tjejer som ska köpa lägenhet.

Bara att hoppas att mäklaren får nån rätsida på det så att det blir löst så fort det bara går!

1.475.000 blev det till slut, men det är dessvärre inte spikat eftersom vinnaren satte sig i en bil till Örebro och inte kunde komma och skriva kontrakt. Det blir till att hålla alla tummar, tår och andra lemmar i morgon och helt enkelt hoppas att hon inte ändrar sig. Tydligen var det två tjejer som trissade upp priset, jag vet inte om man ska bli lite förnärmad - är min lägenhet tjejig?! Nja...

Nu: skitläbbig film (tror jag).

1.150.000 "JN"
1.300.000 "XP"
1.320.000 "KV"
1.350.000 "XP"
1.370.000 "KV"
1.410.000 "XP"
1.420.000 "JN"
1.430.000 "XP"
1.450.000 "JN"
1.475.000 "XP"

Go go go!!!

På söndagens visning var det 25 personer, och idag kom det 10. Tyvärr så var inte alla sugna på att köpa lägenheten, men nio starka skrev upp sig och i morgon förmiddag så verkar det som att budgivningen ska dra igång. Jag antar att jag inte behöver säga att jag är sjukt nervös?

Mäklaren trodde inte 1.3 skulle vara något problem, men man vet ju aldrig. Jag kommer inte bli nöjd om det blir mindre än vad mina grannar med deras konstigt planerade lägenheter fick... Förresten, är det fult att brandbomba en konkurrents lägenhet? Det kan det väl inte vara - inte när man kör med sånt fult spel som de gör: lika stor lägenhet, lägre avgift, nybyggt (2007) hus, TV & bredband ingår - och den har balkong... Utgångspris är dock 100 lax lägre än mitt. Vilka jävla idioter...

Nej, nu käkar vi taggtråd och syr ihop det här!

Ja, på söndag smäller det. Då ska förhoppningsvis horder av penningstinna 25-åringar vallfärda för att titta på min lägenhet, och ge sig in i ett budningskrig som får andra världskriget att framstå som en söndagspicknick på Djurgården med familjen.

Jag är ju som jag är, och har givetvis gjort en jättefin Excelfil där jag håller örnkoll på alla lägenheter i samma storlek och område som min så jag kan följa hur budgivningarna går och försöka se nån trend. Just nu så är iallafall snittuppgången för de lägenheterna 30% på utgångspriset, vilket i mitt fall ger nästan 1.5 mille - och det är ju toppen. Men en granne sålde sin lägenhet igår för 1.4 mille... Och den var större än min, om man ska se det ur en negativ synvinkel. Väljer man att se det positivt, så var den dåligt planerad (sovrummet typ i köket - que?!) och låg ut mot gatan. Min är bra planerad och mot innergården. Eller förlåt, tyst och lummig innegård ska det ju såklart vara.

Sjukt nervös är ett understatement... Men det löser sig väl såklart, det gör det ju alltid.

Husmaffian:
 

David Guetta:
 

Bara att ligga nere i Vinterviken och chilla, det behöver inte ens vara öl inblandat, är som balsam för själen. Man ligger där halvsovandes och tänker på ingenting och har det bra. Det tragiska är att om man känner Sverige, och vårt skitväder, rätt så har vi nu förbrukat två av de sju varma dagarna vi brukar få varje år... I lördags natt, när vi gick hem från Tårtan & J, så var det 18 grader ute. 18 grader, typ vid tolvtiden. Det är rätt sjukt att om två månader, när man förväntar sig att det ska vara varmt och fint, då kommer det vara betydligt kallare än så mitt på dagen. Det stinker verkligen.

[Här skulle det varit en fin bild på oss när vi ligger och myser i gräset, men tyvärr såg vi helt förståndshandikappade ut på de två bilder jag tog, så det blir inget!]

För övrigt så var det en helg som idrottsligt gick i hoppets och förtvivlans tecken - först i lördags Kalmar-Djurgårn som var en pissmatch av rang, med Djurgårdsspelare som redan innan matchen såg ut som om de skulle på sin egen begravning och en domare som sätter rekord i bottennapp för varje match han dömer.
Sedan i söndags så var det sista omgången i Premier League och det var betydligt mer angenämt, inte nog med att United vann - Giggsy fick göra mål i den match där han tangerade Bobby Charltons antal spelade matcher. Stort som satan. Skönt också att surgubben Grant i Chelsea bara fick en pinne med sig, så kan det gå... Men Tinys snack om att döpa barn till Bobbyryan (eller hur det nu skulle skrivas) det kan hon fetglömma.

Annars är det mycket med det mesta. Vi måste packa ner det som är kvar i lägenheten och polera den så att man kan sminka sig i parketten inför visningen på söndag. Det ska fixas nytt förråd. Det ska sägas upp saker, och fixas nytt. Och mitt i allt detta så har Tiny kaos på jobbet... Det är fan inte roligt. Ibland är det synd att sånt som man kan göra och komma undan med privat inte funkar i arbetslivet, för då hade jag nog hotat de där finska fittorna till livet, och hade inte det räckt så hade det väl fått bli handgemäng också. Så som de beter sig mot henne och hennes kollega är fullständigt oacceptabelt, men av någon outgrundlig anledning så har finnarna på vårt jobb alltid kört med den stilen, och ingen har sagt ett knyst om det. Man trodde ju kanske att när den nya säljchefen kom in så skulle han ta tag i det, men tydligen tycker han att "folk" får acceptera att de är så. Rent spontant så skulle man bara vilja vråla att de är i SVERIGE, på ett SVENSKT företag, där språket är SVENSKA. Har de några som helst problem med det så är det bara att dra, ingen blir gladare än jag...

Just nu sitter de i möte hela gänget. Svenskar på en sida, finnas på den andra. Det ska bli MYCKET intressant att se vad resultatet blir, men det känns nästintill omöjligt att det blir en svensk "vinnare", tyvärr.

Vi inledde kvällen med att klämma några burgare på McDonalds i sällskap med lite "sköna" finska zigenare i 30-årsåldern utan tänder och gav oss sedan hem till P för klädbyte, rosé och uppladdning. Efter att ha sett Chris Pontius dricka hästsperma i Jackass 2 fick det vara nog och vi gav oss av mot Cafét.

Väl där så var det typ 200 man i kö som mest stod och brottades kring ett kravallstaket, men tack och lov så fick vi gå in en annan väg och det var ingen kö alls där. Inte heller någon kö var det till garderoben och efter en snabb lov runt stället så gick vi in i själva "balsalen" där SHM och Guetta skulle spela. PANG! sa det så var man dyblöt. Det var nämligen typ 50 grader varmt där inne, då lokalen förmodligen är gjord för 100-talet personer som sitter ner och inte 500 pers som dansar. Det tog väl en halvtimme eller så, sen hade P fått nog och drog. Jag stannade kvar själv, för jag tyckte inte att det var lika outhärdligt som han, och försökte göra det bästa av det.

Kortfattat kan man beskriva kvällen såhär:

Jag var äldst på stället, de tog 63 spänn för en 33cl flasköl, det var 50 grader varmt, fjortisar i stilettklackar krossade mina tår, bratsen var klädda som om de skulle ut på polarexpedition, Guetta körde "Love is Gone" i TJUGO minuter, hur man än stod, gick eller dansade så var det alltid nåt cp med svettig rygg som lutade sig mot en, folk körde "Seven Nation Army" som hejarklacksramsa i breaken...

Det låter kanske som om jag hade hur tråkigt som helst men faktum är att det spelades en del schyssta grejer och då gjorde jag mitt absolut bästa för att bara fokusera på musiken och det gick. Ibland. Dessutom så fick jag ju ett ypperligt tillfälle att bränna lite fläsk då min träning gått minst sagt på tomgång sedan jag kom hem från Trysil...

En del andra hade det inte lika bra som jag, fatta att ha degat 260 spänn och sen inte komma in för att vakterna säger att det är fullt... Då skulle iallafall jag gå BÄRSÄRK och riva det som går att riva. Tydligen så drabbade det ganska många igår - och det är fan inte okej.

Jag återkommer med ett eller två små filmklipp från kvällen!

Man vet att man är rätt barnslig när man som 30-åring åker över till en polare för att äta middag och titta på film, men det slutar med att man häller i sig sex öl, två glas vin och ett tiotal snapsar. Givetvis blev jag helt dyngrak och att se någon film var helt otänkbart - istället satt vi och letade Youtubeklipp hela natten, som P förresten krönte med en stor, fin spya. Själv spydde jag istället på vägen hem i morse, men anledningen är faktiskt hyfsat acceptabel: Jelzin. Att de ens får kalla den vodka är ett hån mot konsumenter världen över, den måste till 99% bestå av lösningsmedel och slaggprodukter från tillverkning av sånt där bekämpningsmedel de sprutar över åkrar för att hålla insekter borta.

Kort sagt, Jelzin smakar inte bra.

Dock tillräckligt bra för att vi skulle dricka upp det som var kvar i BIB:en. Och det får man sota för idag...

Efter flera dagars stenhårt slit så blev det äntligen onsdag och fotodag. Medan Tiny åkte iväg för att byta sulor på bilen så anordnade jag min egen strongmantävling här hemma, det var nämligen en gigantisk skivhylla, en enorm badrumshylla och ett inte fullt så galet stort vardagsrumsbord som skulle ut ur lägenheten. Skivhyllan var inga jätteproblem, jag snodde de gamla egyptiernas idé och fös/rull/släpade ut eländet. So far, so good. Bordet gick skitlätt - även om jag råkade ha sönder det... Och så återstod då bara bara den där jävla hyllan. Jag försökte vara finurlig, taktisk och smart - inget hjälpte. Jag försökte luta den för att få en annan vinkel och kunna vända ut den ut badrummet - det hjälpte inte heller. Jag blev arg. Sedan blev jag jättearg. Jag stod där med min cape och mitt svärd och slet mitt hår... Till slut insåg jag att det bara fanns en utväg. Ren och skär jävla råstyrka. Så på bästa Magnus Samuelsson-manér rev jag tröjan i molekyler, fattade ett björngrepp om hyllan och brölade "AAAAARGHHH!!!" samtidigt som jag tog i allt vad jag kunde. Och till min stora förvåning så funkade det och jag fick ut hyllan i trapphuset. Hade det varit nån där och filmat hade det blivit decenniets mest sedda klipp på Youtube, lätt.

Själva plåtningen av lägenheten tog väl 45 minuter, och jag hoppas verkligen bilderna lockar hit horder av penningstinna 25-åringar. Lite kortfattat kan man beskriva mina förväntningar såhär:

0-1.2 m: NO SALE!
1.3 m: Okej.
1.4 m: Bra!
1.5 m: Skitbra!
1.6 m: Jag hjular av glädje!
1.7+ m: Helt osannolikt.

Nu ska jag leka ungkarl fram till på söndag, funderar på att gå och köpa en hamburgare och äta till frukost samtidigt som jag kollar på Fletch eller nån annan film som tjejer hatar. Öl har jag i kylen, så det problemet är redan löst...