SUR Å STEL

I fredags kom så dagen som vi fruktat så länge. Flyttdagen. Våra "kära" kollegor skulle ha sommaravslutning och ligga i gräset vid Kaananbadet och dricka öl, käka grillat och spela kubb. Men inte vi... Vi skulle packa ned de sista pinalerna i kartonger så att de kära flyttisarna skulle få det så smidigt som möjligt. Men det började ju bra, vi tog några resor fram och tillbaka till nya lägenheten med småprylar som inte var kartongmässiga och var precis på väg hem när Flytt-Lasse ringer och vill komma klockan tre istället, fyra timmar tidigare än vad vi bestämt. Vi är rätt långt från att vara klara men tycker att det kanske är lika bra så vi slipper hålla på hela natten.

Tiny demonstrerar avancerad nedmonteringsteknik

Kvart i tre dyker de upp och tror att vi ska vara helt klara, med små muntra tillrop som "men va fan, ni har ju haft hela veckan på er!" och sånt. Men de fick lyfta ut det som var klart medan vi tokpackade för glatta livet, det var dock inga problem och inget gnäll från deras sida (vad jag hörde iallafall). Man vet att det är snubbar med rutin när Lennart utan att blinka slänger upp två flyttkartonger med vinyl OCH en vinkyl på ryggen och bär ner helt oberörd. Hur som helst, flytten tog nästan exakt fem timmar och det får man väl se som jävligt bra. Min insats var att plocka lite kartonger ur förrådet på City Storage samt att bära lösa prylar från bussen och upp i lägenheten. Resten tog gubbarna. Bland de bäst spenderade 4000 kronorna på väldigt länge...



Vi firade den lyckade flytten med att gå ner till den lokala greken för att käka, men det fick vi inte eftersom de skulle stänga om en halvtimme. Fair enough, tänkte vi och beställde mat att ta med och jag tog en repa bort till Ica för att köpa läsk och engångsbestick - men tji fick jag eftersom de stänger klockan ÅTTA. Allvarligt?! Så vi fick köpa en läsk från grekhaket och rota utav helvete bland kartongerna för att hitta besticken... När vi väl fått mat i våra magar lugnade vi ner oss, men jag kan ändå inte haja hur Åsens enda riktiga matbutik kan stänga klockan åtta, men det är väl som Eazy sa: "Välkommen till landet, lantbrevbäraren kommer varannan onsdag!"

Lördag morgon, första uppvaknandet i nya lägenheten - mycket angenämt. Vi sov med öppet fönster och det var inte alls stökigt och bökigt (Axelsbergsslummen ligger ju nedanför berget, så vi hade räknat med att man skulle höra drive-bys och sånt, men icke!) - däremot var det lite kallt. Var är den globala uppvärmningen när man behöver den?! Hur som helst så firade vi med att åka till Ikea och ta en rejäl runda där, minns inte allt vi köpte men det var mest bra-att-ha-småplock. För 2700... Efter en mycket smarrig middag på Därmed Pasta (ständigt denna gräddiga tomatsås!) gav vi oss av mot Zinken där Kent skulle spela. Kent är, som många av er säkert vet, ett band som jag varit svag för ända sedan jag såg dom på Lollipop '96 och faktiskt det enda band som jag äger alla skivor från. Det brukar jag bli retad för, men faktum är att på skiva gör de riktigt bra ångestrock och live har de maffat till soundet ytterligare och låter som ett svenskt Depeche Mode, korsat med lite New Order, U2 och en gnutta LCD Soundsystem. Bra säger mitt rock-jag. Tiny tyckte också det svängde, trots att hon inte kände igen några låtar förutom de från nya skivan. Själv insåg jag att jag inte kommer ihåg namnet på en enda låt, men jag minns alla texter... Hmmm. En stabil trea var det iallafall, lite synd bara att de var tvungna att fega med ljudet - jag har fan spelat på riggar som var dubbelt så stora som den de hade på Zinken, fast inomhus!

Fyra bilder tagna med nya kameran på typ 100 meters håll, helt ok!

Efter det var det bara hem och nanna.

Igår hade vi helst av allt inte velat göra många knop men vi blev tvungna eftersom Konstnärinnan ska ha tillträde till lägenheten idag och flyttisarna inte fick med sig allt i fredags. Så vi åkte ner till P och lånade hans jobbil, smackade den full med prylar både från vindsförråd och City Storage-förrådet och åkte till Östberga och slängde hela skiten. Man hittar (eller ser, snarare, jag var inte nere och rotade i containrarna!) en del rätt kul prylar som folk slänger, eller vad sägs om en Commodore 64 i originalkartong med Wico Bathandle-joysticks, diskdrives och disketter? Helgerån att slänga det! Eller kanske en samling med sisådär 2000 Fantomen-serietidningar? Mycket skit fanns det iallafall, och det är både roligt och lite tragiskt att se hur onostalgiska folk är ibland.

Helgen avslutades med att vi avnjöt EM-finalen med ett skönt gäng på Lasse i Parken, och även om det började regna lite och det inte var sådär jättevarmt så värmde det att få se de äckliga tyskarna (nu får jag väl ducka för Shredders hugg) få smörj - Spanien var värdiga vinnare. Nu får man hålla till godo med betydligt mer medioker fotboll i två år innan det är dags för VM i Sydafrika... Jag snickrar redan nu på ett VM-tips och två av bonuspoängfrågorna där blir nog "antal spelare tillfångatagna av rebeller" (10 poäng) eller varför inte "antal människor i djurhudar på läktaren" (20 poäng)?

På fredag kommer flyttgubbarna och då ska allt vara klart. Hela lägenheten ska vara nedpackad i kartonger som man prydligt märker med små lappar. Åh gud så roligt det kommer bli... För det är ju inte alls tidskrävande. Bara tanken på att plocka ner det som sitter på väggarna ger mig mer magont än att käka rå kyckling och dricka ricinolja! Vi har 30 tomma flyttkartonger, och det ser jävligt mycket ut, men det skulle inte förvåna mig om de kommer att fyllas. Att så mycket kan rymmas på 38 kvadrat är fan en gåta, det bara väller fram prylar på de mest underliga ställen. Man lyfter på en strumpa på golvet och VIPS! så hittar man tre par skor, en DVD-spelare och fyra exemplar av Polisskolan 3 på VHS. Helt otroligt.

Men sen måste det ju köpas möbler (köksbord och stolar, ny soffa, nytt bord och lite sånt), hemmabiosystem, ny TV till sovrummet (det känns lite dumt med en 7" på väggen...) och så vidare. Det kommer kosta både pengar och energi men det får helt klart bli ett senare problem...

Känns som att man får köra en rejäl satsning idag innan matchen så det finns en positiv känsla inför morgondagen.

Ikväll blir det f.ö bye-bye för turkarna, inte en chans att de kan ha sånt flyt FYRA matcher i rad. Det finns bara inte.

En rätt skön tee, tycker jag:

Efter att ha blivit räddade i sista sekund av Shredder hamnade vi till slut på en midsommarfest som innehöll de flesta ingredienser man kan förvänta sig; sill (inte i min mun, men ändå), potatis, nubbe, grillning, dans runt majstång (första gången på 25 år för min del), öl, nubbe, rosé, fotbolls-EM på TV (som avbröts när förlängningen skulle börja eftersom värden ville köra Singstar... Hrrrm), en skön fransman, en dyngrak psykolog, massor av trevligt umgänge och så en fotbollsturnering.

Just den här turneringen var lite upphaussad på förhand och jag hade lagt ut rökridåerna för att slingra mig ur att behöva deltaga, men när jag väl såg den lilla planen och bollarna kom fram, så blev jag ju givetvis skitsugen.

Note to self: spela inte fotboll barfota när motståndarna har skor.



På det stora var det dock en kanondag som började vid 13-tiden med en Hof i solen på en veranda och avslutades vid 3-tiden med en grogg i en bubbelpool. Vi var mycket nöjda när vi somnade i natt och tackar, bugar, bockar och niger för en mycket trevlig midsommarafton till alla inblandade!

Nu blir det skitdum film på bio, men först Pizza Hut...

Tro det eller ej... Men nu är lägenheten såld! Förbannelsen är hävd! Skam går på torra land!

Idag klockan 17.30 så satte en 46-årig Elvira, Mistress of the Dark-kopia med jättesillisar pennan mot pappret och kritade på. Hon fick visseligen betala mindre än vad jag begärde, och 125.000 mindre än vad budgivningen med fittskallarna slutade på, men det viktiga är att det är KLART.

Inget mer grubblande om att hyra ut i andra hand, inga fler sömnlösa nätter.

Nu blir det gratisöl och svennebröl i ett par timmar!

Igår hade vi den femte... eller var det sjätte? visningen av lägenheten. Tre personer kom varav två vände i princip i dörren, tydligen var den för liten. Tydligen kunde de inte använda sina ögon och SE på bilderna eller läsa i texten som finns på Hemnet utan var tvungna att åka dit och dissa. Den tredje och sista personen verkade enligt mäklaren intresserad men efter att ha kollat upp henne på nätet så är jag minst sagt skeptisk. Vilken 46-åring flyttar till en lägenhet på 38 kvadrat, som dessutom ligger på samma gata som man redan bor på!?
Jag tycker det luktar visningsturist lång väg, och det var jävligt synd.

Så nu ger vi upp. Nu får det vara nog. Det är nog som mäklaren säger, det vilar en förbannelse över lägenheten. Helst av allt skulle man ju bara vilja fjutta på den och dra, men det kan medföra en del problem, både ekonomiskt och juridiskt... Så istället blir det till att lägga ut den för uthyrning på nätet och hoppas att något företag ska ha någon indisk gästarbetare eller nåt här över sommaren. För det är inte kul att ha dubbelt boende, varje månad kostar oss i runda slängar 9000 kronor extra - pengar vi varken har eller vill lägga ut på det.

Så jävla värdo.

Så börjar det dra ihop sig till midsommarafton och som vanligt så sitter man där och har inte den blekaste jävla aning om vad man göra. Varje år är det samma gamla visa eftersom varenda människa man känner verkar ha någon midsommartradition som de kört 15 år på raken, och man vill ju liksom inte bjuda in sig själv i ett gäng som varit detsamma så pass länge.
Men det är ju inte utan att man undrar hur fan det blev så här? Hur lyckades jag försova mig när de delade upp lagen inför midsommar, där nån gång våren 1993, och hur kunde jag missa att det var de här lagen som skulle gälla resten av livet? Det är kanske så att man är helt värdelös när det kommer till de här prylarna, det är ju lite samma sak med nyårsafton.
Tittar man tillbaka så minns jag faktiskt bara en riktigt skön midsommar och det var 2006, då körde vi hemma i Sportif Senior's lägenhet och det var relativt straightforward med öl, snaps och fotbolls-VM på TV. Kvällen kröntes med att vi omorganiserade alla hans Bearbricks (typ ett hundratal) i sjukt snygga nazimönster. Just då kändes det klockrent men det var tydligen föga uppskattat av lägenhetsinnehavaren... Konstigt.

Så kära bloggläsare, vänner och medmänniskor - detta är ett rop på hjälp. Om ni vill förbarma er över två stackare som om inget roligt dyker upp kommer sitta hemma och äta varsin portion micromat och dricka Norrlands Guld, så hör av er! Vi lovar att vara snälla, roliga, intressanta, spännande och charmerande. Skulle vi misslyckas så får ni slå oss med pinnar och skicka hem oss.

Gud hör bön.

Hade idag ett långt samtal med mäklaren och bestämde att vi plockar bort lägenheten från Hemnet i en vecka, byter ut några bilder och sänker priset - och så gör vi ett nytt försök igen nästa vecka med visningar 15 och 16/6.

Går det inte då fjuttar jag på skiten.

Så svischade ännu en helg förbi... Efter att ha legat nedbäddad med svettnings-VM hela fredagen var det bara att trycka i sig en pillercocktail och bege sig mot Doktor Eriksson och OTGSS som hade Kissförfest. Det dracks öl, skumpa och cava och man fick även en pizza i magen innan det var dags att i rena 100 meterstempot (iallafall om man frågar Tiny) sätta siktet mot Stadion. Vi hade hört rykten om köer på flera hundra meter, men det var typ tio pers i kö där vi gick in så det gick snabbt. Snabbt gick också tiden, helt plötsligt hörde man de inledande riffen från "Deuce" och det var bara att lubba in på planen och försöka se nåt - rent spontant så undrar jag hur kul det var att gå på konsert innan storbildsskärmar fanns... Man kan ju inte ha sett ett SKIT. Vi stod väl 10 meter snett bakom mixerriggen och om jag drog upp mig i plié och stirrade så mycket jag bara kunde så kunde jag se några rockande små gubbar långt där framme. Ljudet var det dock inget fel på.

Nåväl, konserten var väldigt upp och ner. Jag är inte något jättefan av Kiss men var det 3-4 låtar som det var bra drag i - men alltför många som var alldeles för platta och tråkiga.  
Kort låtranking:   1. Love Gun 2. Detroit Rock City 3. Black Diamond

Efteråt så fanns det intresse för utgång, men jag mådde för jävla trist så det var bara hem och lägga sig i sängen istället. Nu har man iallafall, om än 30 år för sent, sett Kiss...

Lördagen gick väl inte till historien som en av de mest spännande, men det var avkopplande att ligga nere i Vinterviken och läsa tidningen, äta bullar och låta febersvetten tvingas ut ur kroppen. Efteråt klämde vi en middag på Greken i Liljeholmen och sen några filmer: Semi-Pro (kommer nog inte att ta 12 Oscars, men den hade sina stunder) och Enchanted (real life-Disney med Patrick Dempsey - kan det bli mer chick flick?).

Sen igår, då fyllde jag ju år. 31 trötta. 31 slitna. 31 uttråkade. 31 jävla år. Det är ju så man skäms. Jag tror faktiskt att jag ska börja bli glad nu när jag får visa leg på bolaget, det ska bli min nya grej som 31-åring. Jag ska SLITA upp legget och vråla "men guuuuuuuuuuuud va kul, vill du se leg på MIG som är så gammal? Vilken komplimang, du är den gulligaste lilla snuttjulle jag någonsin träffat på - puss på dig!" Eller blir det för mycket? Vi får se.

Hur som haver så skulle jag och Tiny käka brunch på Clarion men GIVETVIS så hade de inte det igår. Jag säger givetvis eftersom det borde heta Olofsson's lag, inte nån jävla Murphy. Vi åkte då till Rival, men se de öppnade inte förrän klockan 13. Jag kände hur jag började bli riktigt lack, och att det skulle gå åt skogen... Men då dök Morfar Ginko upp som en räddande ängel! Vi klämde äggröra, bacon, blåbärspannkakor, svampsallad, toast, cola, äppeljuice och t om en blåbärsmilkshake - och det smakade smaskens. Efter en snabb repa in till city för att köpa en rosa (såklart) slip-in som Tiny sett nånstans, så satte vi kurs mot Salem, The Big S, och mina päron som skulle bjussa på fika.

Under tiden skulle mäklaren ha visning av lägenheten, för FJÄRDE gången.
Snacka om neverending story...

Hur som helst så fikade vi så mycket vi orkade hemma hos mor och far och det var också lite presentutdelning, fick en Sodastreamer av brorsan och lite välbehövda möbelpengar av m&f. Just ja, jag glömde nästan - mitt i allt brunchande så fick jag paket av Tiny också, en svingrym mp3-spelare och ett par nya Koss-lurar så man kan lyssna ordentligt. Min gamla Ipod Mini har säckat ihop totalt och mina gamla Kosslurar beter sig allmänt märkligt, så det var en superpresent. Som vanligt hade jag inte en aning om att hon hade köpt detta, vet inte om det är jag som är för dum för att fatta när hon luskar, eller om hon helt enkelt är en mästerluskare av rang...

Efter allt fikande så satte vi oss och tittade på Sveriges usla match mot Ukraina, det var stundtals bedrövligt och det finns inte mycket mer att säga om den. Så ringde mäklaren, jag hann förvisso inte svara men han lämnade ett meddelande. Det hade varit tre personer där, varav en som verkade "jäkligt intresserad" och som skulle ringa honom senare på kvällen. Behöver jag säga att personen i fråga inte gjorde det? Hur som helst så utmynnade all frustration över att inte bli av med lägenheten i ett mycket onödigt bråk senare på kvällen, men så kan det vara ibland antar jag.

Nu kör vi en snabb kortvecka och laddar upp stenhårt för fotbolls-EM!

Svöööööööörje!