SUR Å STEL

Jag blir så jävla förbannad när folk tror att Lisa Persdotter, 28, gifte sig med miljardären Charles Simonyi, 60, för pengarna. Att bara kasta ur sig något sådant är riktigt, riktigt dåligt.

Hon gjorde det ju givetvis för att hon gillar Olof Palme, det är ju hur solklart som helst.

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...

Efter 32 minuter stängde vi av.

På morgonen brukar vi lyssna på radio i bilen, och oftast blir det Rix eller Vinyl 107. En sak som slagit mig, förutom det oftast helt poänglösa innehållet, är att de alltid måste applådera efter att de kört en jingel för något inslag som ska komma i programmet. Alltid.

Vafan är det om?

En annan ganska förvånande grej är att det verkar finnas någon sorts gala för reklamradiokanalerna. På årets gala fick Gert Fylking pris som årets programledare, och det säger väl det mesta både om programmens ambition och lyssnarnas intelligens. Jag har ingenting speciellt emot honom, men gubben sitter ju hela mornarna och mumlar. Ibland mumlar han om sin son (och vem fan skaffar barn när man är typ 70 - och döper ungen till Figaro?!), ibland mumlar han om något snusk (så den totalt frireligiöse och asexuelle Titti rodnar genom hela etern) och ibland mumlar han om något som hände på 40-talet när han var ung.

Nej, jag är verkligen inte imponerad.

Om man är ett av världens hetaste (iallafall i blogg-kretsar) elektroniska band och man får ett par hundra lax för att spela live, borde man iallafall inte bemöda sig att koppla in maskinerna man låtsas spela på? Jag är fullt medveten om att det är svårt, om inte omöjligt, att spela house/electro/etc helt live - men NÅGOT borde man iallafall kunna göra.

Jag tycker det är så jävla dåligt att det knappt går att beskriva med ord.

Någon gång i mitten av förra veckan blev jag och Tiny lite småsugna på att haka på Kenny ner till skogarna och kolla in det partaj som skulle gå av stapeln i samband med att hans tjej fyllde 30. Det talades om någon sorts Wallmans Salonger-variant - fast mitt ute i ingenstans - och det låter ju verkligen inte som min stil men jag har ju en fascination för lite skumma, och gärna halvdåliga, grejer så det var med spänd förväntan vi fixade biljetter för 425 spänn per skalle...

Efter jobbet i fredags så hoppade vi in i bilen och skulle bränna de cirka 40 milen på 3-4 timmar hade vi tänkt, men vi hann knappt till Nyköping innan John Blund slog till och vi var tvungna att stanna vid en mack och sova en halvtimme. Det måste ha sett lite halvsuspekt ut med en tjej som ligger med huvudet i mitt knä, i en parkerad bil, på en bensinmack men det bjuder jag på. Efter den powernapen så bar det av igen och det gick inte speciellt snabbt med tanke på att det vräkte ned och att det inte finns några lampor vid vägen. Klockan halv tio var vi nere och efter en tjugominutersjakt på utbrytarkatten Kajsa så intog vi soffan och slökollade ett par timmar innan det var sleepy time.

Dagen efter var det full fart. Tydligen var vi lite trötta, för vi sov närmare 12 timmar, och det blev jävligt brådis för att hinna med frukost samt åka till bolaget som ligger typ två mil bort. Sedan full fart hem, in i duschen, på med festkläderna och sen började i princip förfesten ganska omedelbart. Än en gång fick man kastat i fejan hur liten världen är, det var en tjej där som var från "ett litet ställe utanför Göteborg" och vid närmare kontroll visade det sig vara Lysekil. Jag körde den klassiska sop-kommentaren "jaha, men då känner du ju..." - och det gjorde hon såklart. De hade varit ihop i åttan. Dessutom bodde hon ju givetvis granne med den andra snubben jag träffat där nerifrån. Vid halv sju-tiden var det till slut dags att bege sig mot Lillsjöns Salonger och min förväntan var så stor att jag sprang runt som en Red Bull-överdoserad sjuåring. Väl framme vid själva lokalen så ser man att detta verkligen är något som engagerar folk i alla åldrar och alla kategorier. Vi såg allt från riktiga gammelgäddor till fotbollslagsfjortisar till militanta lesbianer, och stämningen verkade vara på topp. Lokalen i sig var som en gympasal, ungefär, och det hade byggts två scener och även en "gräddhylla", på vilken vi givetvis satt. Serveringspersonalen kom in med käket: fläskytterfilé med grönpepparsås, potatisgratäng samt världens genom tidernas mest välhackade sallad. Det smakade bra, men jag hade kunnat äta tre portioner - minst.

Och så drog föreställningen igång.

Musiken framfördes av ett helt okej band från Jönköping, som jag tyvärr glömt namnet på, och för sången stod själva huvudakten - Riggos Rullande. Ambitionen är solklar, det ska vara Wallmans-vibb över det och de fem personerna i gruppen brände av hit efter hit. Igenkänningsfaktorn var högre än Pablo Escobar på provsmakarresa och redan efter två låtar stod folk på stolarna och dansade. Jag vill inte vara den som går in och neggar, men publikens entusiasm överglänste ibland uppträdandenas kvalitet. Folk hade hur som helst jävligt kul och en flaska vin, några öl och en cider senare stod jag också på stolen, skakade röven som ett cp och brölade med i låtarna. Man måste ju ta seden dit man kommer...


När huvudakten gått av fortsatte festkvällen med det grymt sköna bandet Runez. Runez har en sångare som ser ut som en korsning mellan Thomas Bolme och Udo Dirkschneider, och resten av bandmedlemmarna ser mest ut som ingenting - världens mest anonyma fejor. De spelade rockcovers samt en och annan tryckare, och de kryddade dessutom detta med att ta upp vårt födelsedagsbarn på scenen för att sjunga med i en låt. Stor succé och jag skulle inte bli det minsta förvånad om hon får åka med dom på turnéerna i fortsättningen. Det var många som hade fått nys om att vi var några Stockholmare där, och efter de vanliga fraserna ("Vafan gör ni här?!") så ville ALLA veta hur bra vi tyckte det var, hur det stod sig mot Wallmans i Stockholm och hur överraskade vi hade varit av draget. Jag säger såhär: att ett samhälle med typ 300 personer kan fylla fyra föreställningar med totalt 1400 personer är fan helt otroligt. Det säger också en del om hur mycket som händer i området.


Efteråt blev det lite efterfest hemma i stugorna, och mitt minne sviker mig en aning om vad som hände mer än att det var VM i skitsnack, öldrickning samt att jag fick mig en skön portion fyllekäk vid halv tre-tiden.

Dagen efter vaknade vi av de hesa bakisskratten från vardagsrummet, där de blåst upp en gigantisk bäddmadrass som nu befolkades av fem illaluktande typer. Även sofforna var fyllda av människospillror och när de till slut schasats ut åkte Anna och hämtade bakispizza - någon mil bort. Själv är man missnöjd när man måste gå 400 meter till La Favorita, men jag antar att det är en vanesak. Pizzan var helt okej även om bagarn inte orkat baka ut min deg ordentligt. Dessutom var den nästintill dränkt i bea, men det klagade jag knappast på i mitt tillstånd.

Hemresan på söndag kväll var verkligen toppen. Jag låg som ett kolli i baksätet på Ka'n och sov och vaknade väl inte till på riktigt förrän vi stannade vid en mack och Syskonen skulle byta torkarblad. Note to self: försök aldrig att byta torkarblad när det är svinkallt och blåser. Det måste tagit en halvtimme och dessutom höll bilen på att få sätta livet till för Tinys vrede när den inte var det minsta medgörlig.

Känslan när röven landade i soffan hemma och man fick ett täcke på sig var obeskrivlig!

14:17:42 Thomas La säger:

dude jag drömde jävligt weird

14:18:16 Thomas La säger:

du, jag , danne, klasse och håkan va ute på mitt landställe och du blev uppkäkad av en anaconda...!!??

Igår gick Brommapojkarna upp i allsvenskan igen, och det är ju bara att gratulera svensk fotboll. Ännu en säsong i allsvenskan för ett lag som inte ens har hälften så många supportrar som Ljungskile, Häcken eller Trelleborg - i motgång. Ett lag som inte framkallar några som helst känslor hos någon fotbollssupporter. Ett lag som bara följs av de närmast sörjande - och småkids som egentligen håller på något av de andra Stockholmslagen men som får friplåtar. Ett lag som DIF tog noll poäng mot förra säsongen...  

Jag hoppas de åker ur ögonaböj.

Nu när det gått några dagar och jag smält det så ska jag berätta om vad som hände i söndags.

Mötte upp Big Nästy Cake på Park hotell, tog två öl och en Jim Beam. Fler tillkom och vi gick upp till Stadion och bevittnade skitmatchen. Efter det till Anglais, mer öl och mer skitsnack. Börjar bli hungrig, skulle till Vapiano men det var fullt så vi drog upp till Tudor Arms - också fullt. Tvärs över gatan till O'learys, slarvigt tillagad parantesmat och skitmatcher på TV. Börjar gå mot Berns men vi tar ett stopp på en kinakrog där några östtyskar större än Arnold i sina glansdagar satt och såg livsfarliga ut. Jensa blev uppraggad av en äldre kvinna. Ut i regnet igen och ner till Berns där det skulle vara jazzkonsert, vi hällde i oss ölen fort som satan när de började spela. Jazz är verkligen uselt. Sedan raka spåret till East där Allan bjöd friskt och Sportif jr bjöd på kvällens höjdpunkt: efter att ha suttit och berättat om ett restaurangbesök där en kille ramlat av sin stol och rätt i backen så gör han samma sak själv - helt briljant.

Sen minns jag inte så mycket mer, men tydligen drog jag vid ett-snåret. Klockan halv två kvicknade jag till. I Bergshamra. Jag hade tagit tåget åt fel håll och ville bara dö. Men Taxi Stockholm räddade min arma lekamen och en halvtimme senare låg jag i sängen.

Måndagen ska vi aldrig tala om.

Här trodde man att det skulle bli en skön dubbeldusch med Tiny, men givetvis kom verkligheten i kapp snabbt. Det hade nämligen blivit stopp i avloppet så det var pool inne i duschkabinen och två centimeter vatten i precis hela badrummet. Ingen dusch för min del, utan istället på med äckelhandskarna, ner i avloppet och upp med kilovis kletigt The Ring-hår. Sedan skyffla och torka undan allt vatten. Verkligen mysigt och romääääntic. Nu ska jag gå och runka. Med en sax.

Schweiz. Skorpion. Regissör. Intervju. Program. Stod. Egentligen. Chef. Ketchup. Brons. Förrän. Citationstecken. Senap.

För några veckor sedan var jag pizzasugen och beställde nån texmex-variant från La Favorita. När jag kommer hem och ska sätta igång att glufsa i mig den, så upptäcker jag att det är lök på den. Jag har oftast inga problem med lök på pizza så länge den är ordentligt genomkörd, men den mängd det var på pizzan var helt sjuk. Det måste ha varit minst två Karelin-nävar. Eftersom det inte står i deras meny att det är lök på pizzan så ringde jag upp och skällde lite, och då säger snubben att det står visst - i deras nya meny. Så då fick jag ge mig eftersom jag satt med en gammal... Det var bara att pilla bort det värsta och äta på. Igår inträffar det igen när Tiny beställer samma pizza, men jag inte minns att det är lök på den. Men när jag var och hämtade pizzorna så kom jag ihåg att det var något med den gamla menyn, så jag tog en ny. Väl hemma ska hon precis börja käka när hon ser löken, som är precis överallt. Inte lika mycket som jag hade förra gången, men en ansenlig mängd. Hon plockar upp luren och ringer, killen säger att det är visst lök på den, Tiny säger att det är det uppenbarligen - men inte på deras meny, vilket killen efter en snabb titt också ser. Men nu kommer det intressanta, han försvarar sig med att det ska vara lök på den, och att det stod i deras gamla meny! Men det gjorde det ju bevisligen inte eftersom det var ju den vi hade från första början.

Kontentan är givetvis att de ska sluta kasta på en massa ögonsvidande skit på pizzorna, och att de ska sluta ljuga.

Om jag öppnar pizzeria (vem fan skulle äta på "Loffos"?) så ska jag lägga sardiner och päron på allt. Och sen när kunderna lackar så ska jag skylla på att i min hjärna, där har jag bestämt menyn, där står det minsann sardiner. Och päron.