JÄVLA KLÅPARE!

Två nästintill identiska händelser, fast på två olika platser - en kort summering i hur man bör, och inte bör, agera om man jobbar i butik. Om man är intresserad av att göra affärer, det vill säga...


Barnbutik i Ulricehamn:

Tiny till expedit: hej, jag letar efter det här örngottsetet, fast i blått. Har ni det?

Expediten letar och tittar bland de små förpackningarna men hittar ingenting. Han säger: Nej, tyvärr verkar det inte som att jag har det hemma, men om ni vill kan jag beställa hem det. Det borde inte ta mer än 10 dagar att få hem.

Eftersom Tinys bror bor där i krokarna gjorde vi så, och när det kom in till butiken så skulle han se till att det blev hämtat. Enkelt och bra.


Nu hoppar vi framåt i tiden två veckor och beger oss till en barnbutik på Hornsgatan här på hemmaplan:

Tiny till expedit: hej, jag letar efter bäddmadrasset till den här Leandervaggan (pekar) och...

Expediten avbryter nästan omedelbart med att säga att de inte har det, och är precis på väg att säga att det inte finns när Tiny säger att det visst finns och att man kan hitta det i Leanders katalog online.

Expediten: jaha, men vi har det iallafall inte. Inte i vårt sortiment.

Tystnad uppstår. Då är det tydligen klart från hennes sida.

Jag säger: okej, men kan ni inte kan beställa hem det? Ni har ju ändå Leander som leverantör, och vi lägger gärna en handpenning om det skulle krävas.

Med stor tvekan säger hon att hon ska kolla, och går bort och börjar titta i kataloger. Efter ett tag kommer hon tillbaka och säger: det går inte, för vi (vilket i detta fall avser butiken - inte leverantören!?) har inte den i vårt sortiment. Dessutom blir det "för dyrt" att plocka hem den.

Ursäkta, men detta är det väl upp till oss som är köpare att avgöra!? Det är knappast hennes uppgift att tala om för mig var som är för dyrt.

Men så var det, och hon kunde inte hjälpa oss. Nu har jag aldrig jobbat som inköpare, men har gjort min del av wheelande och dealande, och oavsett bransch så känns det som att ett samtal till leverantören där man frågar om varan finns i lager och vad man har för inköpspris brukar räcka ganska långt. Men det gick som sagt inte. Helt omöjligt.

Vi gick hem, ringde ett samtal till Jollyroom - och så var det fixat.

Summa summarum: härmed utfärdas varning för Babyproffsen på Hornsgatan, för de är helt enkelt klåpare.

DET BÖRJAR BLI PÅFRESTANDE

Jag tycker att det börjar bli en aning för många koder och lösenord i livet nu alltså, det är fan helt sanslöst att man ens lyckas komma ihåg hälften av dem. Jag ser fram emot när den här skiten byts ut mot fingeravtryck, hornhinnescanning eller något annat coolt som de hade med i Demolition Man…

 

Som det ser ut nu så är det: portkod hemma, portkod jobbet 1, portkod jobbet 2, kod till passerkort på jobbet, pinkod på mobilen x 2, pinkod till mobila bredbandet, VISA-kort, OKQ8-kort, Statoil-kort, Mastercard och pinkod till bankdosa. För att inte tala om alla lösenord till jobbdatorn, våra 300 olika system, alla internetforum och webshopar.

Och givetvis så får man inte välja kod själv förutom på några få av grejerna.

Jag gissar att jag inte kommer kunna ta mig in på jobbet efter semestern...

RSS 2.0