SUR Å STEL

Människoversionen:


Kattversionen:

Jag sitter på min plats när min kollega kommer in. Det första hon säger efter god morgon är: ”Men… har du gjort något med håret?”

 

”Nä, vad menar du” säger jag.

 

”Nä alltså… Det ser ut som om du färgat håret lite grått på sidorna…”

 

ÅH, TACK SÅ MYCKET!

Två tjejer i 15-16-årsåldern kliver på bussen och sätter sig bredvid mig. De inleder med att klura över vad SL-området i Liljeholmen är. Basketplan (!?), fängelse och skola var några av förslagen… Att det stod 50 bussar och ett tiotal tunnelbanetåg där verkade inte ge dom några ledtrådar.

 

Sedan kommer vi ned mot Liljeholmen, och då kommer följande fantastiska lilla fundering:

 

Tjej 1: Asså… Vad är Liljeholmen för nåt?

Tjej 2: Hur menar du?

Tjej 1: Nä, men är det typ som… Typ som Älvsjö?

 

Det är straffet för att jag inte tog med mig mina hörlurar och kunde lyssna på ljuv techno.

Det är roligt hur hjärnan fungerar ibland.

Igår låg jag i soffan, risig som jag är, och sträckglodde på Man V Food-avsnitt. I ett av de sista dök vår hjälte Adam upp i någon sorts skabbig roaddiner där de serverade en frukost av rent bibliska portioner.

De hade en "omelett", som om jag minns rätt, bestod av ett pound champinjoner, rödlök, tomater och paprika, ett par gröna chilis, ett pound korv, köttbullar, skinka och bacon, fyra vispade ägg samt ett pound Monterey Jack- och cheddarost. Den serverades tillsammans med en rätt saftig portion hash browns.

När de lade upp allt det där på en tallrik kom jag på att jag inte ringde upp Baba häromdagen, som jag lovade.

Sammanträffande? Njae...

På bussen på väg till Liljeholmen i morse:

Kille 1: "Alltså, min kusin är född 1998 och han har typ 36 i skor - sjukt litet!"

Kille 2: "Född 1998..? Hur gammal är man då?"

Kille 1: "12, han är ett år yngre än oss."

Skit i Prydz och Adam, vi drar och kollar in den här killen istället!