SUR Å STEL

Stort tack till Henrik på S:t Görans tandakut som snickrade ihop en jävligt snygg tand åt mig till bara en timme.

Ett ännu större tack till alla som hört av sig och sagt snälla, kloka och peppande saker. Tack vare - och med hjälp av - er ska jag se till att bli en bättre människa. Ni är bäst, helt enkelt!

Big love!

Det är inte ofta jag skriver något allvarligt menat i den här bloggen, men nu är det fan dags.

Sedan 17-års ålder har jag fått minnesluckor när jag dricker. Jag har vaknat upp på en nattbuss i Handen och inte haft den blekaste om hur fan jag hamnade där, jag har vaknat i min egen säng och inte kommit ihåg ett smack av de sista 12 timmarna och jag har vaknat hemma hos vilt främmande människor.

Det har hänt så många gånger att jag inte brytt mig, så länge jag varit någorlunda helskinnad.

Jag har inte brytt mig när jag sumpat mobiler, plånböcker, kameror, 100 skivor, jackor, nycklar eller när någon dum jävel försökte sno mina skor.

Men när man vaknar upp en morgon och bara har en och en halv framtand, och inte har en jävla aning om vad fan som hänt, då känns det som att det är dags att vakna upp – även om jag borde gjort det för flera år sedan.

Frågan är bara vad fan jag ska göra.

Jag vill ju kunna ta en öl – och då menar jag en öl – när man kollar på någon fotbollsmatch, eller dela på en flaska vin till maten. Men med tanke på att jag uppenbarligen inte klarar av ens det, så vet jag inte. Det måste ju vara något fel i huvudet på mig, att inte förstå att man kommer bli dyngrak när man häller i sig en jävla massa öl utan att ha ätit något annat än frukost är ju så dumt att man baxnar. Det skulle vara förståligt om det gällde en fjortis till förstagångskrökare, men en 33-åring? Som druckit alkoholhaltiga drycker i 20 år?

Jag skäms.

Jag skäms över att jag inte kan kontrollera mitt drickande och mitt beteende när jag dricker.

Jag skäms över att Tiny inte kan lita på mig när jag säger att det ska bli lugnt när jag går ut.

Jag skäms över att ligga och kräla naken bland ett barns leksaker på nyårsafton.

Jag skäms över att behöva ringa runt dagen efter och fråga vad jag gjort.

Jag måste bättra mig, och jag måste bättra mig nu.

Hjälp mig.

Jag:

 

Hej!

 

Jag har en fråga angående min lön, på mitt lönebesked står det en jämkningssumma på 4000-någonting kronor – stämmer det?

Jag har nämligen aldrig bett om att jämka något, så ni kan väl vara snälla och ta bort den.

 

MVH

Sur-Ove

 

 

Löneavdelningen:

 

Hej,

 

Vi beställde en A-skattsedel från skatteverket och enligt den så ska vi jämka med 4670 kr.

Får be dig kontakta skatteverket och be dem ändra detta beslut och sedan skicka en ny skattsedel till oss.

 

Trevlig helg!

 

 

Jag:

 

Jo, jag vet att skatteverket tycker att jag får jämka upp till 4670 kr - men visst är det väl så att man själv kan välja att jämka eller inte?

 

Jag begärde jämkning för en massa år sedan, och det förnyas per automatik varje år utan att jag bett om det – jag har dock inte jämkat något hos min tidigare arbetsgivare sedan 2006. Så det borde inte vara något problem att helt enkelt ändra jämkningsbeloppet till noll.

 

 

Trevlig helg du också!

 

 

Löneavdelningen:

 

Jag förstår.

 

Min rekommendation till dig är att du ändå kontaktar skattemyndigheten för att rådgöra.

Om de inte ändrar sitt beslut, så kommer det åter igen i januari ändras till jämkning när vi får den årliga uppdateringen från dem.

Återkom gärna med besked till mig om du ändå vill att jag tar bort jämkningen.

 

 

Jag:

 

Kanon, jag vore väldigt tacksam om du tog bort jämkningen!

 

 

Löneavdelningen:

 

Ok jag ordnar det.

Det kan inte vara lätt att vara synsk.

En konstnär (och den termen använder jag löst) vid namn Roxy Farhat har gjort ett "konstverk" där hon förvandlar sig till en negerboll i protest mot SD's intåg i riksdagen. Inga konstigheter där, för det gjorde jag givetvis också när det var klart, men Roxy gjorde sitt konstverk 2007.

Hon säger att när smygrasismen slutar smyga, så blir chokladbollen en negerboll.

Jag säger HERREGUD.

Efter mångt och mycket funderande kommer här facit till hårdrocksfrågan som jag skrev för... hrrrm, typ en månad sedan. Ja, den här bloggen blir bara segare och sämre för varje dag som går - precis som jag!

Hur som helst - read it and weap!

AC/DC - For Those About To Rock (har aldrig gillat dom, men den är okej)

Black Sabbath - Heaven and Hell (Dio krossar Ozzy)

Guns’n’Roses - November Rain (smörigt och härligt)

Iron Maiden - Cought Somewhere In Time (undra om någon håller med?)

Judas Priest - Painkiller (Rob skriker som en gris!)

Kiss - Black Diamond (dock live, annars Detroit Rock City)

Metallica - Battery (en riktig mördare)

Mötley Crue - Live Wire (den här versionen är också... "bra")

Scorpions - Rock You Like A Hurricane (har de gjort nån låt som inte är skit?)

WASP - I Wanna Be Somebody (men det satt långt inne)

Sitter och slösurfar lite på Size.co.uk och lägger till det jag gillar i varukorgen. Efter några minuter är jag uppe i sex par dojor och en skjorta - för det facila priset av £730. Och då ingick ju inte frakt, såklart.

Jag får nog lugna mig litegrann.

Folk som säger chäf istället för CHEF borde få spö.

Det gäller även de som säger katchup eller kätchup.

Satt bredvid en kvinna på bussen hem häromdagen. Hon tog upp ungefär ett och fyra femtedelars säte med sin gigantiska röv. Så jag satt med min lilla nätta stjärt på ytterkanten av ett säte, det var väldigt skönt. Extra plus för att hon hade sin bautalabb på utsidan av låret som var åt mitt håll, bara tjockleken av den tog väl upp ytterligare 10 cm av sittytan.

 

Hädanefter står jag om det är ett fläskberg som har ett "ledigt säte".

 

En annan grej: minns inte vem det var som jag snackade om det med, men finns det något fulare och töntigare än de där jävla hästpolo-tröjorna? Långärmade tröjor med krage och en massa askonstiga loggor över hela skiten, gärna ett fett bilbältesstreck rakt över hela tröjjäveln i någon kontrasterande färg också. Blaaargh!

 

(När jag skrev ovanstående kom det givetvis in en på kontoret med skjorta och slips – och över det en sån där tröja…)

Jag bryter ny mark hela tiden. Förra året chockade jag ju alla och åt både hummer och pilgrimsmussla – och nu i år har jag ätit sushi. Och tre gånger inom loppet av typ en månad, dessutom. Men! Jag håller mig till de med avokado, tofu och omelett, nån jävla måtta får det vara.

 

Jag ger sushi (maten alltså, inte katten som gömmer bajskorvar på de mest sjuka ställen när det åskar) 6 utan wasabi och soja smakar det ingenting av 10.

Hur vet man att personen bredvid på bussen är en bonnläpp?

Enkelt, de säger skärgården på sin låtsas-stockholmska.

Kliver ombord på bussen och trycker plånboken mot den där accessläsaren – men inget *plipp* kommer. Trycker igen. Och igen. Öppnar plånboken och ska ta ut kortet när jag inser att det inte ligger i den, Tiny lånade det i lördags och har glömt att lämna tillbaka det. Tar upp telefonen och ska köpa en sms-biljett istället, busschaffisen kör mot nästa station under tiden. När vi kommit till den får jag sms:et, dock inte med biljett utan bara ett besked om att den tjänsten är spärrad på telefonen.

 

Så jag får gå av bussen.

 

Börjar knata hemåt igen för att hämta min privata telefon och på så sätt kunna köpa en sms-biljett och ta mig till jobbet. När jag kommer tillbaka ner till hållplatsen igen missar jag bussen med ungefär 10 sekunder. Nästa buss kommer 7-8 minuter senare, jag visar min sms-biljett och slår mig ned på sätet bakom chauffören. När hon ska stänga dörren så hoppar den ur sina gängor och hänger på trekvart – och går inte att stänga. Chaffisen kliver ur och försöker få igen dörren med våld, men det går inte. Hon kör från hållplatsen med en dörr öppen, alla varningssystem som finns larmar olidligt högt och vid nästa hållplats stannar hon och ringer trafikledningen som säger att hon måste släppa av alla passagerare och åka till garaget med bussen.

 

Så vi går av, och tio minuter senare kommer den tredje bussen för min del – på cirka en kilometers resa. Denna gång är det tack och lov inga problem och vi kommer ner till Liljeholmen utan problem. Knatar igenom spärrarna och ombord på tåget som kommer ganska direkt. Men… det är kö i tunnlarna på grund av någon olycka tidigare på morgonen och den som kör tåget praktiserar full fart – tvärnit – full fart – tvärnit-taktiken hela vägen till Slussen.

 

Så när jag väl kom fram, 40 minuter sen, var jag helt genomsvettig (av nytvättad skjorta och nyduschad kille märktes ingenting) och dessutom illamående av tågresan.

 

Undra vad som kommer hända mer idag…

Det verkar jobbigt att vara tjej.

På tåget idag satt det en tjej som hade en handväska i samma size som en normal Göran Kropp-packning, och ur den plockade hon en Filofax (tjena 1995!) som t om Moses hade tyckt var lite otymplig... Ingen dataålder där inte. Sen så ska man väl ha minst två hårborstar, en stor flaska hårspray, 33 olika sorters smink, tamponger, universums största plånbok fylld med alla kvitton sedan mellanstadiet, mobil, nycklar, halstabletter (fem förpackningar med en tablett kvar i varje), parfym, pennor, tidningar, spegel, deo, näsdukar, skavsårsplåster, böcker, hårspännen/snoddar...

Shit alltså.

I morse satt jag på bussen till Liljeholmen ”som vanligt”. Det var mycket folk och bussen var lite sen pga mycket trafik. När vi kommer ner till hållplatsen mittemot Shell så står det två halvrisiga brudar i 20-årsåldern där, den ena röker och har väl typ en halv cigg kvar.

 

Busschaffisen öppnar dörren, men de kliver inte på. Nej, tydligen måste tjejen röka upp så mycket det bara går. Så när hennes kompis till slut gör en ansats att kliva ombord – då stänger han dörren. Rätt i fejan på henne! Hon fladdrade bakåt ett par steg av smällen, och sen sprang hon fram till dörren igen. Då hade kompisen dessutom rökt färdigt och busschaffisen öppnade dörren.

 

Tjejerna var bra sura, men chaffisen gav dom en verbal omgång tillbaka.

 

Och sen, väl ombord – tror ni den rökande tjejen hade nåt färdbevis? Nej nej nej, hon skulle såklart köpa sms-biljett och stå och vänta på den.

Hemma från jobbet och har precis satt mig på toaletten efter en rask promenad till apoteket. Mitt i... eh, toalettbesöket... så ringer det på dörren. Ska jag öppna, eller ska jag strunta i det?! Nyfiken på vem det är snabbar jag mig på, tar på mig ett par brallor och öppnar dörren.

Där står två av de snubbar som håller på och ska fixa vår ventilation i lägenheterna, de frågar om de får komma in och mäta om det blivit någon förbättring efter att de rengjort fläktarna.

Sure thing, säger jag, kom in och mät loss.

Var tror ni de ville mäta luftgenomströmningen nånstans..?

Stackars jävlar.