SUR Å STEL

FY SATAN vad det är tråkigt att städa, packa och flytta. Igår kånkade jag upp åtta flyttkartonger med skivor på vinden, nu är det typ åtta stycken kvar. Plus alla kläder, filmer och alla andra prylar som man har samlat på sig under årens lopp. Hittar vi en flyttfirma som kan tänka sig att göra jobbet för typ 3 lax så är det så spikat att det inte finns... Bara tanken på att bära upp soffan tre våningar ger mig mardrömmar som får Terror på Elm Street att framstå som Semame's Street.

F.ö försov vi oss för första gången på skitlänge i morse, det kändes verkligen att det inte var några tio minuter extra man sovit - och så flyger man upp med ett ryck och ska göra alla morgonsysslor på fem minuter istället för femtio. Uuuh...

Just nu: hungrig utav helvete.

Jag var på Coop och hämtade biljetterna till derbyt i morgon, och bakom mig stod det en tjej i 30-årsåldern. Hon luktade trä. Gammalt, surt trä som legat på ett båtvarv och multnat i årtionden. Hon såg helt vanlig ut, inga skitiga kläder, vanligt uppsatt hår, solglasögon... Och en stank av gammalt äckligt trä.

Jag förstår inte.

...är inte bara en tung låt av John Starlight, det är också ett beteende som jag får ta del av nästan dagligen i mina resor till och från jobbet. Oftast är det Tiny som lackar ur de luxe på något mongo i en framförvarande bil eller så är det någon annan som lackar ur, kanske på henne, kanske på någon annan.
En sak som är säker är iallafall att just trafiken verkar ta fram det sämsta i nästan alla, och jag kan inte låta bli att undra hur jag skulle vara i trafiken. Vårdslös är nästan säkert, men skulle jag också bli en sån där som sitter och skriker bannor, blinkar sex tusen gånger med lyset, hänger på tutan, pekar finger och gestikulerar och helt enkelt lever rövare för att någon trängde sig före mig? Det vet jag inte - men förmodligen.

Men man undrar ju vad folk pysslar med på väg till eller från jobbet. Varför har man 50 meter till nästa bil när det rullar i 10 km/h? Varför tvärnitar man när det är 100 meter kvar till trafiksignalerna, man åker i 80 km/h och det är grönt? Varför släpper man gladeligen in folk som kört förbi 1000 meter kö, drar heldraget och försöker klämma sig in framför en?

Såna där saker kommer förr eller senare att driva en till vansinne.

Såvida man inte är idioten som håller 50 meter till bilen framför, nitar för alla lysen och inte har några problem med folk som tränger sig...

Satt i en kvarts telefonkö för att pressa SEB på räntan, och när jag väl kom fram så lade de på! *klick* sa det bara, och jag kokade givetvis inombords... Ringer upp igen och efter ännu en låååång väntan så får jag prata med någon människa, förklarar mitt ärende, hon säger att hon måste kolla det med någon chef och ber mig vänta. 10 minuter (I kid you not!) senare kommer hon tillbaka och ger mig 0.1% lägre ränta än vad de tidigare lovat.
Och det är det "absolut bästa de kan göra, det var knappt det gick!".

Yeah right.

Men jag är hyfsat nöjd ändå, då får jag mitt bolån i den bank där jag har all min privatekonomi och allt blir överskådligt och bra. Nu måste vi bara flytta över Tinys pengar dit också, men det blir en senare fråga känns det som.

Helgens bästa var utan tvekan brunchen igår på Clarion med Doktor Eriksson och One Tall Guy Soundsystem. Om jag får bestämma blir detta en återkommande händelse, ska vi säga tredje söndagen i månaden hädan efter? Alla som vill följa med är givetvis välkomna. Och man behöver inte dricka två glas skumpa till brunchen...

Nu ska jag låtsas jobba en timme tills det är dags för lunch.

Igår var en kille från Erik Ohlson här och kollade. Han kändes seriös, duktig och hade sålt tre lägenheter i huset bredvid så han hade koll på bitarna. Dock så var han dyr, och vi tyckte det kändes sådär att han räknade med 40-60% uppgång från det utgångspris han ville sätta.
Idag kom killen som Tiny gillade när vi träffade honom på en visning i Örnsberg, han jobbade på Fastighetsbyrån och det var en avsevärd skillnad. Han snackade om att han hade haft svårt att sälja flera lägenheter, att marknaden verkade lite översvämmad just nu och gjorde inget vidare intryck totalt sett. Men han hade en lite mer realistisk åsikt om prisökningen - runt 20%. Och han var billigare. Men nej, det kändes inte stabilt.

Tillsammans har de trott att den ska gå för nånstans mellan 1.3 och 1.6, och det är ju en jävla skillnad. Typ antingen ett fett kök med extra allt, hemmabiosystem, bautasoffa med dyrt bord, fåtölj - och lite pengar över. Eller bara handpenningen.

Nästa vecka kör vi vidare med Husman Hagberg och Svensk fastighetsförmedling.

Phew!

Stockholm har ju sedan flera år tillbaka vaknat till liv ordentligt vad det gäller klubbar och elektronisk musik, det tog rejäl fart med Grodan, fortsatte med Teatron och även om de gått i graven så har det ju ploppat upp efterträdare - som förvisso aldrig når upp till Grodans bästa stunder, men ändå.

Den kommande tiden är det en del bra grejer, först Laidback Luke, Wally Lopez, Robbie Rivera och en massa andra på den där Globenfesten (som kan vara precis hur bra eller dålig som helst) - sedan jag och One Tall Guy Soundsystem på GK och sedan David Guetta och Husmaffian på Operan. Allt detta inom sisådär 12 dagar. Det kommer såklart bli jävligt kul, men helt plötsligt kommer 30-åringen inom mig fram och tycker det är lite jobbigt. Den där eländiga, jävla 30-åringen. Han ska spöas, pryglas, hotas och tystas. Han får gå ner i källaren och hämta 20-åringen, han är bra mycket roligare...

Sen har tydligen SMC bokat Pete Tong också, läste jag nånstans. Shit vad jag inte ska gå, det blir som att se Clabbe spela house - Tongy har en bra röst men det är också allt, som DJ är han inte mycket att hänga i granen.

Tittar man långt fram i tiden så ligger P på som en igel och tjatar om winter music conference i Miami nästa år, och det vore onekligen jävligt coolt. ALLA är ju där. Festerna verkar helt bananas. Men det kostar ju några spänn att åka dit... Vi får se hur privatekonomin ser ut i höst, och sen måste man väl ha några spänn över också så att jag kan åka nånstans med Tiny, för hon står nog inte ut en vecka där med oss musiknördar...

Idag diggar jag: Bob Sinclar - Who Needs Sleep Tonight!

Budvinsten fick jag bekräftad klockan 19.20 igår, 20.30 satt vi hos mäklaren med pappershögar som skulle ha våra namnteckningar och idag har det varit VM i ringa banker och mäklare. Tiny har bokat in fyra olika mäklare som ska komma hem och kolla, själv kör jag hårt för att få ner räntorna från 30-talsnivå till lite mer humana siffror.

Måtte SEB komma med ett bra bud, jag vill inte byta bank!

Sen måste man kolla på ny kyl och frys... Kanske spis också... Och diskmaskin... Och tvättmaskin... Och köksbord... Och diskbänk... Och balkongmöbler... Ja, ni förstår! Men å andra sidan är det ju KUL till skillnad från att stressrunka med t ex en sax.

Break out the piña coladas, hombres!

1.750.000 - utgångspris, lagt av okänd
1.800.000 - lagt av oss
1.810.000 - lagt av "NI"
1.840.000 - lagt av oss
1.860.000 - lagt av "JQ"
1.900.000 - lagt av oss
1.920.000 - lagt av "JQ"
1.950.000 - lagt av oss
1.970.000 - lagt av "JQ"
2.000.000 - lagt av oss
2.010.000 - lagt av "JQ"
2.050.000 - lagt av oss
2.060.000 - lagt av "JQ"
2.100.000 - lagt av oss
2.110.000 - lagt av en Henrik Palm...
2.130.000 - lagt av oss

Och där tog det slut. Mina damer och herrar, vi har en vinnare! Vi ska flytta till Åsen!

Som sagt så tog vi oss en andra titt på Åsen-lägenheten och nu jävlar... Fittmäklaren hade skärpt till sig och var rätt så normal och det var i stort sett inga andra där så man kunde kolla ordentligt på allt. Så vi strosade runt och insöp atmosfären... Köket behöver ny köksbänk, en fondvägg och så vill vi ju ha fullsize kyl och frys. Toan är liten, men man fick ju plats med tvättmaskin - och kanske kan man ha en tumlare ovanpå den..? Rummen är sköna och den öppna spisen en skön touch.

Vi bestämde oss för att köra.

Nu får vi se hur mycket äcklet med de för smala jeansen har att spela med... Let the games begin!

Ja, så har då lägenhetsletandet tagit fart på riktigt. Det känns så iallafall. Igår var vi och tittade på två stycken, en i Örnsberg som var ganska häftig med två plan och lite roliga detaljer - men som låg 100m från Diset (vi snackar södra förorternas skabbigaste ställe), hade sovrumsfönster med stor insyn och i lagom spark/sten-höjd för sköna fyllon och kickerskids att störa ens nattsömn samt avsaknad av balkong. Och det är viktigt. Jag är trött på att bo utan balle.
Lägenhet nummer två låg på Åsen, ingen som helst insyn, ganska mysig, öppen spis i vardagsrummet, stor balkong med sol hela dagen (sägs det) och lite sådär. Men den hade å andra sidan ett aslitet badrum, fattar inte hur de som planerat den tänkt - alls. Och dessutom var mäklaren en riktig stekarfitta, fast vi ska ju inte bo med honom, å andra sidan... Men den lutar det nog åt att vi är med och budar på, smärtgränsen ligger på 2.3, eller iallafall nånstans där i krokarna. Vi får se om det skenar iväg, för det var ganska många på visningen...

Det blir säkert nån värdelös jävel med alldeles för smala jeans, konstiga glasögon och en alldeles för tjock tjej som plockar hem den.

Men vi ska dit ikväll igen och kolla in den, får se om känslan finns kvar, man vill ju gärna känna att det är ett HEM när man kliver in genom ytterdörren... En sak är iallafall säker: jag kan se mig själv på balkongen, i bar överkropp, en Carlsberg Hof i näven och en Tony Humphries-mix där stora, svarta män lovsjunger andra stora, svarta män dundrandes ut över nejderna.

To be continued...

Den här tyckte jag var helt hysteriskt rolig - tjafsa ALDRIG med en killes mat!

Gröna linjen mellan T-centalen och Slussen

En kille ~30 står i tunnelbanan och pratar i mobiltelefon med "gullig" röst.
Killen: Får jag nafsa dig i örsnibbarna? Varför inte? Slicka dig på kinden då? Och pussa dig på munnen. Tuttarna.
Efter en stunds småtjafsigt gullande höjer han plötsligt rösten.
Killen: Vadå? Säg inte att du har slängt korven? Alltså om du har slängt korven vet jag inte vad jag gör! Men har du slängt korven? Har du gjort det? Vadå stank i hela kylen? Det gorde den inte alls! Alltså, du ska aldrig röra min mat! Var har du slängt den? Vilken soptunna? Ja, men vilken? Men då får du plocka upp den därifrån. Nej, det ska du göra. Jag tänker INTE göra det, du ska göra det NU.

DAG 1: Avresa 09.20 från Kransen med destination Trysil. Första stoppet minns jag inte, var alldeles för trött, men däremot minns jag att vi stannade vid Moraklockan för att käka. Det var där vi brukade stanna på 90-talet, och man kan lugnt säga att inget hade ändras. Alls. Det var minst sagt tveksam kvalitet på både inredning, personal, mat och allt annat också för den delen. Så det var ett återbesök som lämnade lite fadd eftersmak. Lite kuriosa om Moraklockan: det var där som jag fick beskedet om att Kurt Cobain blåst hjärnan av sig, hela fasaden var i det närmaste tapetserad med löpsedlar från Expressen och Aftonbladet som basunerade ut detta. Hur som helst så hoppade vi in i bilen igen och sportradion åkte på för att kunna följa Norrköping - Djurgårn. Trodde jag. Vad jag hade glömt är att det finns ju så mycket annat som är så ofantligt mycket viktigare än att rapportera från Allsvenskan: damfotboll, curling, musik, nyheter - eller varför inte skoterracing? Helt otroligt. Och så helt plötsligt: "du-du-du-du... MÅL!!!!" - man får ju hjärtstillestånd för fan! Tack och lov så vann ju hjältarna i blå-blått trots den undermåliga rapporteringen så det var ju skönt. Väl framme vid stugan möttes vi av snö. I massor. Bara att ta sig ner till ytterdörren var en projekt för snömannen, och väl där så FICK jag inte hjälpa till att skotta fram huset eftersom jag var förkyld. Riktigt så ömtålig är jag inte, men jag fick snällt stanna kvar i huset och försöka få lite fart på elementen. Tiny sa nog "men rör inte på täcket, du släpper in kalluft!" ett 40-tal gånger under kvällen, under täcket var hon dessutom klädd för en polarexpedition. Frusen? Lite kanske.




DAG 2: Första dagen med skidåkning! Trodde jag... Vi hann cirka 200 meter i backen innan Tiny låg på knä och nästan grät för hon hade så ont i fötterna. Tydligen är inte transportsträckor någon hit med snowboard, så efter att ha åkt så mycket som det gick blev det till att hyra ett par gamla hederliga lagg för henne. Vädermässigt var det ganska kraftig dimma med "skön" blåst och kyla på toppen, lite längre ner på fjället var det betydligt behagligare men dock skumt underlag som kunde få skidorna tvärnita helt plötsligt. Allt som allt var det ingen höjdardag i backen... Efter skidåkningen var vi inne i den lokala butiken för att kompletteringshandla lite, och inte helt oväntat så sög det lite i öltarmen så jag hittade några kylar med 6-pack öl och tog ett. På skylten ovanför stod det att de kostade 27.90 nok, och det kändes väl inte helt orimligt för folkisar. När jag kom fram till kassan för att betala ploppade det upp 173.40 på displayen. Jag fattade noll... i fem sekunder. Sedan slog det mig: öl-helvetena kostade 27.90 styck. Plus pant! Så mitt 6-pack gick på 201 svenska kronor och 38 öre. Heeeeeeeeelt galet. Kvällen avslutades med att vi spelade något schlagerspel som redan efter 10 minuter hade börjat upprepa sig själv. Ännu en kvalitetsprodukt från SVT!




DAG 3: Mycket bättre väder - minusgrader och sol! Uppe på toppen blev det tokdimma ett par gånger, den försvann dock på 20 sekunder varje gång. Jag hann nätt och jämnt få upp kameran och fota den! Jag och Tiny gav oss ner för fjällets brantaste backe med 45 graders lutning, givetvis utan några som helst problem. Vi var dock inte riktigt lika våghalsiga som psykfallet som brände störtlopp hela vägen ner - det såg väl ut att gå i 200 knyck. Helt mentalt. En annan kul grej som hände var att vi skulle ta en fika och beställde på svenska av en svensk servitör som gick och hämtade våra drycker - men när han kom tillbaka pratade han engelska. Eeeeeeeh... Que?!


DAG 4: Trysil chockar med de kallaste plusgraderna genom alla tider! Vid stugan skulle det vara 4 grader varmt, och enligt skyltarna vid liftarna var det 2 grader på fjället. Men nu har jag lärt mig att aldrig lite på norsk temperaturmätning för det var sannerligen ingen värme någonstans. Vid lunch åkte vi hem till stugan och åt våfflor och efter det var alla så mätta att ingen egentligen orkade sticka ut för eftermiddagsåkningen, men pappa skulle prompt ut och åka sittliftar (mamma får svindel när hon står på tå) så jag följde med och vi hann nog med nästan hela fjället innan liftarna började avisera stängning och vi fick åka ner till stugan igen. På kvällen chockade jag både mig själv och alla andra genom att vinna i kortspel för första gången någonsin - så nu ska jag göra som alla andra och säga upp mig från jobbet för att spela poker på heltid. Vinner jag inte World Poker Tour inom ett halvår är jag djupt besviken!



DAG 5: En fundering - finns det något osexigare än en kille i värmeställ? Tveksamt. I backen var det inte heller så sexigt - de plusgrader som saknades dag 4 hade nämligen kommit denna dag istället och tog således bort allt glid. Vi gav upp vid 14-tiden och gav oss av tillbaka mot stugan och bara det var en strapats som kört skiten ur en dopad Mühlegg. Det var helt enkelt sjukt jobbigt. Dessutom hade något geni både plogat och sandat hela vägen ner till huset - mycket intelligent när alla använder den för att åka till och från sina hus. Så det blev nog lite extra slitage på skidorna, tur att man hyrde... Vi gav oss ner på byn för att försöka hitta en present till Shredder men det var totalt hopplöst, det fanns fan inte en pryl i hela Trysil "centrum". Eller jo förresten, en skiva med countrylegenden Alan Jackson - men den fick pappa.



DAG 6: Glidet kom tillbaka - men för att kompensera det så var man tydligen tvungen att vrida på fläkten å det grövsta. Med norsk mätning blåste det 6 m/s, men det var nog snarare det tredubbla. Det fladdrade på rätt bra så fort man kom förbi trädgränsen och det var skönt att man hade ett gäng lager på sig så att det inte blåste rakt igenom för då hade det verkligen varit KALLT. Nu frös man bara om fejan, och det kan man ju leva med. Senare på eftermiddagen så verkade även norrmännen inse att det blåste mer än de trott och man stängde ner sittliften till toppen, jag tror aldrig jag sett så många vuxna i kön till knappliften vid kidsens snowboardbacke... När vi lämnade tillbaka skidorna passade pappa på att fråga vad det skulle kosta att köpa loss hans hyrskidor, han var nämligen väldigt nöjd med dom. Svaret blev att han inte fick göra det då de var för nya - bara en säsong. Bara en säsong? De har alltså haft skidorna uthyrda till en massa tveksamma cp'n som åkt på dom i typ 16 veckor - eller 112 dagar. Det är väl ungefär lika mycket som gemene man åker på 16 år... Jag kunde däremot få köpa mina skidor - ett par tvåsäsongers Dynastar som sett bättre dagar (men de var helt okej att åka på - de har ju rätt schysst slipningsutrustning) - för 2500. Norska. Ett kanonpris om vi stått i en mörk gränd och killen hållt en kulspruta mot fejan. Jag tackade vänligt men bestämt nej till det "fina" erbjudandet. På kvällen skulle vi gå ut och käka och hade siktet inställt på Pilegrimen som har lite blandat käk, men dit skulle tydligen alla andra också för det var fullbokat precis hela kvällen. Så det fick bli "puben" S:t Olav istället eftersom man på Al Dente tycker det är rimligt med 285 spänn för "kött & potatis" som P brukar säga. Det tycker dock inte jag, iallafall inte när det är 20-åriga bakfulla säsongare från Mora i köket. Maten på S:t Olav var väl ingen jättesuccé men helt okej och alla verkade mätta efteråt. Det öppnades också ett läge för värsta sköna springnotan, men eftersom man var där med mamma och pappa (och Tiny för den delen - hon är nog också ganska ärlig) så blev det inget. Hur som helst så dök det upp ett 30-tal halvpackade 45-åringar som såg ut att jobba på ett sybehörsföretag i Ödeshög eller nåt, och de kom på en och samma gång vilket ställde till med lite oreda bland personalen så man hade lätt kunnat smita ut helt obemärkt.

I lördags kom vi hem igen från Trysil (lugn, det kommer ett blogginlägg om resan också - med bilder!) efter en hemresa i bästa Ari Vatanen-stil med mor & far bakom ratten. Och det blev raka spåret in till stan, en snabb öl på Scandic Park med Spindeln, Kejl, KKH och Matty innan vi gick till Stadion. Matchen är det väl inte mycket att säga om egentligen, jag hade givetvis helst sett DIF som segrare men Malmö är ett äckligt gäng som får mig att drömma mardrömmar så jag är ganska nöjd.

Efter matchen blev det full fart hem. Eller full fart... SL-fittorna lurade mig att det kom ett tåg direkt efter det knökfulla tåg jag försökte brotta mig in i, så jag slutade brottas och väntade lugnt och fint på perrongen. I 14 minuter. Jävla lögnhalsar.

Väl hemma så svidade vi om efter några försonande kramar (anledningen till det är lite larvig så jag behåller det för mig själv) och gav oss iväg mot Shredders 30-årsfest i Trånkan. Det är inte helt lätt att hitta i en främmande förort så vi fick eskort sista biten av födelsedagsbarnet och Långskånken (som från och med nu kommer gå under namnet One Tall Guy Soundsystem). Redan när de mötte upp oss märktes det att det verkade vara en bra fest... Och det var det! Massor av schysst käk, kylda drycker av alla dess slag och glada människor som hade trevligt. One Tall Guy Soundsystem underhöll med bravur - först med musik och sen med dans och... annat! :) Jag och Mr Match bidrog också med en låt eller två - men vi nådde aldrig upp till den långe mannens klass.
Allt eftersom så droppade folk av och till slut var vi väl 10-talet starka kvar, och alla av manligt kön slet av sig paltorna - en del fler paltor än andra - och hoppade i jacuzzin på baksidan. Bruna groggar, salongsberusade killar som brottas för kung och fosterland (givetvis i jacuzzin) och riktigt låg nivå på snacket - ni hajar att det var weltklasse. Detta plus den musik som dundrade ut trots de stängda dörrarna fick mig att fundera på ifall de kanske ärvt mina gamla hörselskadade grannar från Skärmarbrink, för några klagomål trots den arla timmen hördes minsann inte. Damerna verkade hur som helst inte riktigt lika roade som oss av nattbad men till slut dök iallafall Doktor Eriksson upp i baddräkt (tror jag det var) för att få ordning på oss barnrumpor, men då var det redan för sent, blod hade redan utgjutits.

Vid 4-tiden fick det räcka och vi hoppade in i en bulle med destination Kransen och den egna sängen för första gången på en dryg vecka.

Jag lyfter på hatten till Shredder med fruga som bjöd in oss till denna baluns och OSA:r redan nu ett stort fett "JA!" för alla kommande fester de kan tänkas arrangera.