Åh vilket party!
I lördags kom vi hem igen från Trysil (lugn, det kommer ett blogginlägg om resan också - med bilder!) efter en hemresa i bästa Ari Vatanen-stil med mor & far bakom ratten. Och det blev raka spåret in till stan, en snabb öl på Scandic Park med Spindeln, Kejl, KKH och Matty innan vi gick till Stadion. Matchen är det väl inte mycket att säga om egentligen, jag hade givetvis helst sett DIF som segrare men Malmö är ett äckligt gäng som får mig att drömma mardrömmar så jag är ganska nöjd.
Efter matchen blev det full fart hem. Eller full fart... SL-fittorna lurade mig att det kom ett tåg direkt efter det knökfulla tåg jag försökte brotta mig in i, så jag slutade brottas och väntade lugnt och fint på perrongen. I 14 minuter. Jävla lögnhalsar.
Väl hemma så svidade vi om efter några försonande kramar (anledningen till det är lite larvig så jag behåller det för mig själv) och gav oss iväg mot Shredders 30-årsfest i Trånkan. Det är inte helt lätt att hitta i en främmande förort så vi fick eskort sista biten av födelsedagsbarnet och Långskånken (som från och med nu kommer gå under namnet One Tall Guy Soundsystem). Redan när de mötte upp oss märktes det att det verkade vara en bra fest... Och det var det! Massor av schysst käk, kylda drycker av alla dess slag och glada människor som hade trevligt. One Tall Guy Soundsystem underhöll med bravur - först med musik och sen med dans och... annat! :) Jag och Mr Match bidrog också med en låt eller två - men vi nådde aldrig upp till den långe mannens klass.
Allt eftersom så droppade folk av och till slut var vi väl 10-talet starka kvar, och alla av manligt kön slet av sig paltorna - en del fler paltor än andra - och hoppade i jacuzzin på baksidan. Bruna groggar, salongsberusade killar som brottas för kung och fosterland (givetvis i jacuzzin) och riktigt låg nivå på snacket - ni hajar att det var weltklasse. Detta plus den musik som dundrade ut trots de stängda dörrarna fick mig att fundera på ifall de kanske ärvt mina gamla hörselskadade grannar från Skärmarbrink, för några klagomål trots den arla timmen hördes minsann inte. Damerna verkade hur som helst inte riktigt lika roade som oss av nattbad men till slut dök iallafall Doktor Eriksson upp i baddräkt (tror jag det var) för att få ordning på oss barnrumpor, men då var det redan för sent, blod hade redan utgjutits.
Vid 4-tiden fick det räcka och vi hoppade in i en bulle med destination Kransen och den egna sängen för första gången på en dryg vecka.
Jag lyfter på hatten till Shredder med fruga som bjöd in oss till denna baluns och OSA:r redan nu ett stort fett "JA!" för alla kommande fester de kan tänkas arrangera.
Efter matchen blev det full fart hem. Eller full fart... SL-fittorna lurade mig att det kom ett tåg direkt efter det knökfulla tåg jag försökte brotta mig in i, så jag slutade brottas och väntade lugnt och fint på perrongen. I 14 minuter. Jävla lögnhalsar.
Väl hemma så svidade vi om efter några försonande kramar (anledningen till det är lite larvig så jag behåller det för mig själv) och gav oss iväg mot Shredders 30-årsfest i Trånkan. Det är inte helt lätt att hitta i en främmande förort så vi fick eskort sista biten av födelsedagsbarnet och Långskånken (som från och med nu kommer gå under namnet One Tall Guy Soundsystem). Redan när de mötte upp oss märktes det att det verkade vara en bra fest... Och det var det! Massor av schysst käk, kylda drycker av alla dess slag och glada människor som hade trevligt. One Tall Guy Soundsystem underhöll med bravur - först med musik och sen med dans och... annat! :) Jag och Mr Match bidrog också med en låt eller två - men vi nådde aldrig upp till den långe mannens klass.
Allt eftersom så droppade folk av och till slut var vi väl 10-talet starka kvar, och alla av manligt kön slet av sig paltorna - en del fler paltor än andra - och hoppade i jacuzzin på baksidan. Bruna groggar, salongsberusade killar som brottas för kung och fosterland (givetvis i jacuzzin) och riktigt låg nivå på snacket - ni hajar att det var weltklasse. Detta plus den musik som dundrade ut trots de stängda dörrarna fick mig att fundera på ifall de kanske ärvt mina gamla hörselskadade grannar från Skärmarbrink, för några klagomål trots den arla timmen hördes minsann inte. Damerna verkade hur som helst inte riktigt lika roade som oss av nattbad men till slut dök iallafall Doktor Eriksson upp i baddräkt (tror jag det var) för att få ordning på oss barnrumpor, men då var det redan för sent, blod hade redan utgjutits.
Vid 4-tiden fick det räcka och vi hoppade in i en bulle med destination Kransen och den egna sängen för första gången på en dryg vecka.
Jag lyfter på hatten till Shredder med fruga som bjöd in oss till denna baluns och OSA:r redan nu ett stort fett "JA!" för alla kommande fester de kan tänkas arrangera.
Kommentarer
Postat av: Dr Shinobi.
Ja inte var jag naken iaf, till skillnad från vissa andra. Märkligt det där att vissa aldrig kan hålla sig från att visa fram snasen.
Trackback
