SUR Å STEL

DAG 1: Avresa 09.20 från Kransen med destination Trysil. Första stoppet minns jag inte, var alldeles för trött, men däremot minns jag att vi stannade vid Moraklockan för att käka. Det var där vi brukade stanna på 90-talet, och man kan lugnt säga att inget hade ändras. Alls. Det var minst sagt tveksam kvalitet på både inredning, personal, mat och allt annat också för den delen. Så det var ett återbesök som lämnade lite fadd eftersmak. Lite kuriosa om Moraklockan: det var där som jag fick beskedet om att Kurt Cobain blåst hjärnan av sig, hela fasaden var i det närmaste tapetserad med löpsedlar från Expressen och Aftonbladet som basunerade ut detta. Hur som helst så hoppade vi in i bilen igen och sportradion åkte på för att kunna följa Norrköping - Djurgårn. Trodde jag. Vad jag hade glömt är att det finns ju så mycket annat som är så ofantligt mycket viktigare än att rapportera från Allsvenskan: damfotboll, curling, musik, nyheter - eller varför inte skoterracing? Helt otroligt. Och så helt plötsligt: "du-du-du-du... MÅL!!!!" - man får ju hjärtstillestånd för fan! Tack och lov så vann ju hjältarna i blå-blått trots den undermåliga rapporteringen så det var ju skönt. Väl framme vid stugan möttes vi av snö. I massor. Bara att ta sig ner till ytterdörren var en projekt för snömannen, och väl där så FICK jag inte hjälpa till att skotta fram huset eftersom jag var förkyld. Riktigt så ömtålig är jag inte, men jag fick snällt stanna kvar i huset och försöka få lite fart på elementen. Tiny sa nog "men rör inte på täcket, du släpper in kalluft!" ett 40-tal gånger under kvällen, under täcket var hon dessutom klädd för en polarexpedition. Frusen? Lite kanske.




DAG 2: Första dagen med skidåkning! Trodde jag... Vi hann cirka 200 meter i backen innan Tiny låg på knä och nästan grät för hon hade så ont i fötterna. Tydligen är inte transportsträckor någon hit med snowboard, så efter att ha åkt så mycket som det gick blev det till att hyra ett par gamla hederliga lagg för henne. Vädermässigt var det ganska kraftig dimma med "skön" blåst och kyla på toppen, lite längre ner på fjället var det betydligt behagligare men dock skumt underlag som kunde få skidorna tvärnita helt plötsligt. Allt som allt var det ingen höjdardag i backen... Efter skidåkningen var vi inne i den lokala butiken för att kompletteringshandla lite, och inte helt oväntat så sög det lite i öltarmen så jag hittade några kylar med 6-pack öl och tog ett. På skylten ovanför stod det att de kostade 27.90 nok, och det kändes väl inte helt orimligt för folkisar. När jag kom fram till kassan för att betala ploppade det upp 173.40 på displayen. Jag fattade noll... i fem sekunder. Sedan slog det mig: öl-helvetena kostade 27.90 styck. Plus pant! Så mitt 6-pack gick på 201 svenska kronor och 38 öre. Heeeeeeeeelt galet. Kvällen avslutades med att vi spelade något schlagerspel som redan efter 10 minuter hade börjat upprepa sig själv. Ännu en kvalitetsprodukt från SVT!




DAG 3: Mycket bättre väder - minusgrader och sol! Uppe på toppen blev det tokdimma ett par gånger, den försvann dock på 20 sekunder varje gång. Jag hann nätt och jämnt få upp kameran och fota den! Jag och Tiny gav oss ner för fjällets brantaste backe med 45 graders lutning, givetvis utan några som helst problem. Vi var dock inte riktigt lika våghalsiga som psykfallet som brände störtlopp hela vägen ner - det såg väl ut att gå i 200 knyck. Helt mentalt. En annan kul grej som hände var att vi skulle ta en fika och beställde på svenska av en svensk servitör som gick och hämtade våra drycker - men när han kom tillbaka pratade han engelska. Eeeeeeeh... Que?!


DAG 4: Trysil chockar med de kallaste plusgraderna genom alla tider! Vid stugan skulle det vara 4 grader varmt, och enligt skyltarna vid liftarna var det 2 grader på fjället. Men nu har jag lärt mig att aldrig lite på norsk temperaturmätning för det var sannerligen ingen värme någonstans. Vid lunch åkte vi hem till stugan och åt våfflor och efter det var alla så mätta att ingen egentligen orkade sticka ut för eftermiddagsåkningen, men pappa skulle prompt ut och åka sittliftar (mamma får svindel när hon står på tå) så jag följde med och vi hann nog med nästan hela fjället innan liftarna började avisera stängning och vi fick åka ner till stugan igen. På kvällen chockade jag både mig själv och alla andra genom att vinna i kortspel för första gången någonsin - så nu ska jag göra som alla andra och säga upp mig från jobbet för att spela poker på heltid. Vinner jag inte World Poker Tour inom ett halvår är jag djupt besviken!



DAG 5: En fundering - finns det något osexigare än en kille i värmeställ? Tveksamt. I backen var det inte heller så sexigt - de plusgrader som saknades dag 4 hade nämligen kommit denna dag istället och tog således bort allt glid. Vi gav upp vid 14-tiden och gav oss av tillbaka mot stugan och bara det var en strapats som kört skiten ur en dopad Mühlegg. Det var helt enkelt sjukt jobbigt. Dessutom hade något geni både plogat och sandat hela vägen ner till huset - mycket intelligent när alla använder den för att åka till och från sina hus. Så det blev nog lite extra slitage på skidorna, tur att man hyrde... Vi gav oss ner på byn för att försöka hitta en present till Shredder men det var totalt hopplöst, det fanns fan inte en pryl i hela Trysil "centrum". Eller jo förresten, en skiva med countrylegenden Alan Jackson - men den fick pappa.



DAG 6: Glidet kom tillbaka - men för att kompensera det så var man tydligen tvungen att vrida på fläkten å det grövsta. Med norsk mätning blåste det 6 m/s, men det var nog snarare det tredubbla. Det fladdrade på rätt bra så fort man kom förbi trädgränsen och det var skönt att man hade ett gäng lager på sig så att det inte blåste rakt igenom för då hade det verkligen varit KALLT. Nu frös man bara om fejan, och det kan man ju leva med. Senare på eftermiddagen så verkade även norrmännen inse att det blåste mer än de trott och man stängde ner sittliften till toppen, jag tror aldrig jag sett så många vuxna i kön till knappliften vid kidsens snowboardbacke... När vi lämnade tillbaka skidorna passade pappa på att fråga vad det skulle kosta att köpa loss hans hyrskidor, han var nämligen väldigt nöjd med dom. Svaret blev att han inte fick göra det då de var för nya - bara en säsong. Bara en säsong? De har alltså haft skidorna uthyrda till en massa tveksamma cp'n som åkt på dom i typ 16 veckor - eller 112 dagar. Det är väl ungefär lika mycket som gemene man åker på 16 år... Jag kunde däremot få köpa mina skidor - ett par tvåsäsongers Dynastar som sett bättre dagar (men de var helt okej att åka på - de har ju rätt schysst slipningsutrustning) - för 2500. Norska. Ett kanonpris om vi stått i en mörk gränd och killen hållt en kulspruta mot fejan. Jag tackade vänligt men bestämt nej till det "fina" erbjudandet. På kvällen skulle vi gå ut och käka och hade siktet inställt på Pilegrimen som har lite blandat käk, men dit skulle tydligen alla andra också för det var fullbokat precis hela kvällen. Så det fick bli "puben" S:t Olav istället eftersom man på Al Dente tycker det är rimligt med 285 spänn för "kött & potatis" som P brukar säga. Det tycker dock inte jag, iallafall inte när det är 20-åriga bakfulla säsongare från Mora i köket. Maten på S:t Olav var väl ingen jättesuccé men helt okej och alla verkade mätta efteråt. Det öppnades också ett läge för värsta sköna springnotan, men eftersom man var där med mamma och pappa (och Tiny för den delen - hon är nog också ganska ärlig) så blev det inget. Hur som helst så dök det upp ett 30-tal halvpackade 45-åringar som såg ut att jobba på ett sybehörsföretag i Ödeshög eller nåt, och de kom på en och samma gång vilket ställde till med lite oreda bland personalen så man hade lätt kunnat smita ut helt obemärkt.