VM i visningar
Ja, så har då lägenhetsletandet tagit fart på riktigt. Det känns så iallafall. Igår var vi och tittade på två stycken, en i Örnsberg som var ganska häftig med två plan och lite roliga detaljer - men som låg 100m från Diset (vi snackar södra förorternas skabbigaste ställe), hade sovrumsfönster med stor insyn och i lagom spark/sten-höjd för sköna fyllon och kickerskids att störa ens nattsömn samt avsaknad av balkong. Och det är viktigt. Jag är trött på att bo utan balle.
Lägenhet nummer två låg på Åsen, ingen som helst insyn, ganska mysig, öppen spis i vardagsrummet, stor balkong med sol hela dagen (sägs det) och lite sådär. Men den hade å andra sidan ett aslitet badrum, fattar inte hur de som planerat den tänkt - alls. Och dessutom var mäklaren en riktig stekarfitta, fast vi ska ju inte bo med honom, å andra sidan... Men den lutar det nog åt att vi är med och budar på, smärtgränsen ligger på 2.3, eller iallafall nånstans där i krokarna. Vi får se om det skenar iväg, för det var ganska många på visningen...
Det blir säkert nån värdelös jävel med alldeles för smala jeans, konstiga glasögon och en alldeles för tjock tjej som plockar hem den.
Men vi ska dit ikväll igen och kolla in den, får se om känslan finns kvar, man vill ju gärna känna att det är ett HEM när man kliver in genom ytterdörren... En sak är iallafall säker: jag kan se mig själv på balkongen, i bar överkropp, en Carlsberg Hof i näven och en Tony Humphries-mix där stora, svarta män lovsjunger andra stora, svarta män dundrandes ut över nejderna.
To be continued...
Lägenhet nummer två låg på Åsen, ingen som helst insyn, ganska mysig, öppen spis i vardagsrummet, stor balkong med sol hela dagen (sägs det) och lite sådär. Men den hade å andra sidan ett aslitet badrum, fattar inte hur de som planerat den tänkt - alls. Och dessutom var mäklaren en riktig stekarfitta, fast vi ska ju inte bo med honom, å andra sidan... Men den lutar det nog åt att vi är med och budar på, smärtgränsen ligger på 2.3, eller iallafall nånstans där i krokarna. Vi får se om det skenar iväg, för det var ganska många på visningen...
Det blir säkert nån värdelös jävel med alldeles för smala jeans, konstiga glasögon och en alldeles för tjock tjej som plockar hem den.
Men vi ska dit ikväll igen och kolla in den, får se om känslan finns kvar, man vill ju gärna känna att det är ett HEM när man kliver in genom ytterdörren... En sak är iallafall säker: jag kan se mig själv på balkongen, i bar överkropp, en Carlsberg Hof i näven och en Tony Humphries-mix där stora, svarta män lovsjunger andra stora, svarta män dundrandes ut över nejderna.
To be continued...
Kommentarer
Trackback
