Midsommarångest
Så börjar det dra ihop sig till midsommarafton och som vanligt så sitter man där och har inte den blekaste jävla aning om vad man göra. Varje år är det samma gamla visa eftersom varenda människa man känner verkar ha någon midsommartradition som de kört 15 år på raken, och man vill ju liksom inte bjuda in sig själv i ett gäng som varit detsamma så pass länge.
Men det är ju inte utan att man undrar hur fan det blev så här? Hur lyckades jag försova mig när de delade upp lagen inför midsommar, där nån gång våren 1993, och hur kunde jag missa att det var de här lagen som skulle gälla resten av livet? Det är kanske så att man är helt värdelös när det kommer till de här prylarna, det är ju lite samma sak med nyårsafton.
Tittar man tillbaka så minns jag faktiskt bara en riktigt skön midsommar och det var 2006, då körde vi hemma i Sportif Senior's lägenhet och det var relativt straightforward med öl, snaps och fotbolls-VM på TV. Kvällen kröntes med att vi omorganiserade alla hans Bearbricks (typ ett hundratal) i sjukt snygga nazimönster. Just då kändes det klockrent men det var tydligen föga uppskattat av lägenhetsinnehavaren... Konstigt.
Så kära bloggläsare, vänner och medmänniskor - detta är ett rop på hjälp. Om ni vill förbarma er över två stackare som om inget roligt dyker upp kommer sitta hemma och äta varsin portion micromat och dricka Norrlands Guld, så hör av er! Vi lovar att vara snälla, roliga, intressanta, spännande och charmerande. Skulle vi misslyckas så får ni slå oss med pinnar och skicka hem oss.
Gud hör bön.
Men det är ju inte utan att man undrar hur fan det blev så här? Hur lyckades jag försova mig när de delade upp lagen inför midsommar, där nån gång våren 1993, och hur kunde jag missa att det var de här lagen som skulle gälla resten av livet? Det är kanske så att man är helt värdelös när det kommer till de här prylarna, det är ju lite samma sak med nyårsafton.
Tittar man tillbaka så minns jag faktiskt bara en riktigt skön midsommar och det var 2006, då körde vi hemma i Sportif Senior's lägenhet och det var relativt straightforward med öl, snaps och fotbolls-VM på TV. Kvällen kröntes med att vi omorganiserade alla hans Bearbricks (typ ett hundratal) i sjukt snygga nazimönster. Just då kändes det klockrent men det var tydligen föga uppskattat av lägenhetsinnehavaren... Konstigt.
Så kära bloggläsare, vänner och medmänniskor - detta är ett rop på hjälp. Om ni vill förbarma er över två stackare som om inget roligt dyker upp kommer sitta hemma och äta varsin portion micromat och dricka Norrlands Guld, så hör av er! Vi lovar att vara snälla, roliga, intressanta, spännande och charmerande. Skulle vi misslyckas så får ni slå oss med pinnar och skicka hem oss.
Gud hör bön.
Kommentarer
Postat av: Anna.
Gud hörde bön. Jag var på Shredder med sms, men han var redan igång to seal the deal. Vilken kille.
Trackback
