Det var det!
Så svischade ännu en helg förbi... Efter att ha legat nedbäddad med svettnings-VM hela fredagen var det bara att trycka i sig en pillercocktail och bege sig mot Doktor Eriksson och OTGSS som hade Kissförfest. Det dracks öl, skumpa och cava och man fick även en pizza i magen innan det var dags att i rena 100 meterstempot (iallafall om man frågar Tiny) sätta siktet mot Stadion. Vi hade hört rykten om köer på flera hundra meter, men det var typ tio pers i kö där vi gick in så det gick snabbt. Snabbt gick också tiden, helt plötsligt hörde man de inledande riffen från "Deuce" och det var bara att lubba in på planen och försöka se nåt - rent spontant så undrar jag hur kul det var att gå på konsert innan storbildsskärmar fanns... Man kan ju inte ha sett ett SKIT. Vi stod väl 10 meter snett bakom mixerriggen och om jag drog upp mig i plié och stirrade så mycket jag bara kunde så kunde jag se några rockande små gubbar långt där framme. Ljudet var det dock inget fel på.
Nåväl, konserten var väldigt upp och ner. Jag är inte något jättefan av Kiss men var det 3-4 låtar som det var bra drag i - men alltför många som var alldeles för platta och tråkiga.
Kort låtranking: 1. Love Gun 2. Detroit Rock City 3. Black Diamond
Efteråt så fanns det intresse för utgång, men jag mådde för jävla trist så det var bara hem och lägga sig i sängen istället. Nu har man iallafall, om än 30 år för sent, sett Kiss...
Lördagen gick väl inte till historien som en av de mest spännande, men det var avkopplande att ligga nere i Vinterviken och läsa tidningen, äta bullar och låta febersvetten tvingas ut ur kroppen. Efteråt klämde vi en middag på Greken i Liljeholmen och sen några filmer: Semi-Pro (kommer nog inte att ta 12 Oscars, men den hade sina stunder) och Enchanted (real life-Disney med Patrick Dempsey - kan det bli mer chick flick?).
Sen igår, då fyllde jag ju år. 31 trötta. 31 slitna. 31 uttråkade. 31 jävla år. Det är ju så man skäms. Jag tror faktiskt att jag ska börja bli glad nu när jag får visa leg på bolaget, det ska bli min nya grej som 31-åring. Jag ska SLITA upp legget och vråla "men guuuuuuuuuuuud va kul, vill du se leg på MIG som är så gammal? Vilken komplimang, du är den gulligaste lilla snuttjulle jag någonsin träffat på - puss på dig!" Eller blir det för mycket? Vi får se.
Hur som haver så skulle jag och Tiny käka brunch på Clarion men GIVETVIS så hade de inte det igår. Jag säger givetvis eftersom det borde heta Olofsson's lag, inte nån jävla Murphy. Vi åkte då till Rival, men se de öppnade inte förrän klockan 13. Jag kände hur jag började bli riktigt lack, och att det skulle gå åt skogen... Men då dök Morfar Ginko upp som en räddande ängel! Vi klämde äggröra, bacon, blåbärspannkakor, svampsallad, toast, cola, äppeljuice och t om en blåbärsmilkshake - och det smakade smaskens. Efter en snabb repa in till city för att köpa en rosa (såklart) slip-in som Tiny sett nånstans, så satte vi kurs mot Salem, The Big S, och mina päron som skulle bjussa på fika.
Under tiden skulle mäklaren ha visning av lägenheten, för FJÄRDE gången.
Snacka om neverending story...
Hur som helst så fikade vi så mycket vi orkade hemma hos mor och far och det var också lite presentutdelning, fick en Sodastreamer av brorsan och lite välbehövda möbelpengar av m&f. Just ja, jag glömde nästan - mitt i allt brunchande så fick jag paket av Tiny också, en svingrym mp3-spelare och ett par nya Koss-lurar så man kan lyssna ordentligt. Min gamla Ipod Mini har säckat ihop totalt och mina gamla Kosslurar beter sig allmänt märkligt, så det var en superpresent. Som vanligt hade jag inte en aning om att hon hade köpt detta, vet inte om det är jag som är för dum för att fatta när hon luskar, eller om hon helt enkelt är en mästerluskare av rang...
Efter allt fikande så satte vi oss och tittade på Sveriges usla match mot Ukraina, det var stundtals bedrövligt och det finns inte mycket mer att säga om den. Så ringde mäklaren, jag hann förvisso inte svara men han lämnade ett meddelande. Det hade varit tre personer där, varav en som verkade "jäkligt intresserad" och som skulle ringa honom senare på kvällen. Behöver jag säga att personen i fråga inte gjorde det? Hur som helst så utmynnade all frustration över att inte bli av med lägenheten i ett mycket onödigt bråk senare på kvällen, men så kan det vara ibland antar jag.
Nu kör vi en snabb kortvecka och laddar upp stenhårt för fotbolls-EM!
Svöööööööörje!
Nåväl, konserten var väldigt upp och ner. Jag är inte något jättefan av Kiss men var det 3-4 låtar som det var bra drag i - men alltför många som var alldeles för platta och tråkiga.
Kort låtranking: 1. Love Gun 2. Detroit Rock City 3. Black Diamond
Efteråt så fanns det intresse för utgång, men jag mådde för jävla trist så det var bara hem och lägga sig i sängen istället. Nu har man iallafall, om än 30 år för sent, sett Kiss...
Lördagen gick väl inte till historien som en av de mest spännande, men det var avkopplande att ligga nere i Vinterviken och läsa tidningen, äta bullar och låta febersvetten tvingas ut ur kroppen. Efteråt klämde vi en middag på Greken i Liljeholmen och sen några filmer: Semi-Pro (kommer nog inte att ta 12 Oscars, men den hade sina stunder) och Enchanted (real life-Disney med Patrick Dempsey - kan det bli mer chick flick?).
Sen igår, då fyllde jag ju år. 31 trötta. 31 slitna. 31 uttråkade. 31 jävla år. Det är ju så man skäms. Jag tror faktiskt att jag ska börja bli glad nu när jag får visa leg på bolaget, det ska bli min nya grej som 31-åring. Jag ska SLITA upp legget och vråla "men guuuuuuuuuuuud va kul, vill du se leg på MIG som är så gammal? Vilken komplimang, du är den gulligaste lilla snuttjulle jag någonsin träffat på - puss på dig!" Eller blir det för mycket? Vi får se.
Hur som haver så skulle jag och Tiny käka brunch på Clarion men GIVETVIS så hade de inte det igår. Jag säger givetvis eftersom det borde heta Olofsson's lag, inte nån jävla Murphy. Vi åkte då till Rival, men se de öppnade inte förrän klockan 13. Jag kände hur jag började bli riktigt lack, och att det skulle gå åt skogen... Men då dök Morfar Ginko upp som en räddande ängel! Vi klämde äggröra, bacon, blåbärspannkakor, svampsallad, toast, cola, äppeljuice och t om en blåbärsmilkshake - och det smakade smaskens. Efter en snabb repa in till city för att köpa en rosa (såklart) slip-in som Tiny sett nånstans, så satte vi kurs mot Salem, The Big S, och mina päron som skulle bjussa på fika.
Under tiden skulle mäklaren ha visning av lägenheten, för FJÄRDE gången.
Snacka om neverending story...
Hur som helst så fikade vi så mycket vi orkade hemma hos mor och far och det var också lite presentutdelning, fick en Sodastreamer av brorsan och lite välbehövda möbelpengar av m&f. Just ja, jag glömde nästan - mitt i allt brunchande så fick jag paket av Tiny också, en svingrym mp3-spelare och ett par nya Koss-lurar så man kan lyssna ordentligt. Min gamla Ipod Mini har säckat ihop totalt och mina gamla Kosslurar beter sig allmänt märkligt, så det var en superpresent. Som vanligt hade jag inte en aning om att hon hade köpt detta, vet inte om det är jag som är för dum för att fatta när hon luskar, eller om hon helt enkelt är en mästerluskare av rang...
Efter allt fikande så satte vi oss och tittade på Sveriges usla match mot Ukraina, det var stundtals bedrövligt och det finns inte mycket mer att säga om den. Så ringde mäklaren, jag hann förvisso inte svara men han lämnade ett meddelande. Det hade varit tre personer där, varav en som verkade "jäkligt intresserad" och som skulle ringa honom senare på kvällen. Behöver jag säga att personen i fråga inte gjorde det? Hur som helst så utmynnade all frustration över att inte bli av med lägenheten i ett mycket onödigt bråk senare på kvällen, men så kan det vara ibland antar jag.
Nu kör vi en snabb kortvecka och laddar upp stenhårt för fotbolls-EM!
Svöööööööörje!
Kommentarer
Trackback
