SUR Å STEL

Bara att ligga nere i Vinterviken och chilla, det behöver inte ens vara öl inblandat, är som balsam för själen. Man ligger där halvsovandes och tänker på ingenting och har det bra. Det tragiska är att om man känner Sverige, och vårt skitväder, rätt så har vi nu förbrukat två av de sju varma dagarna vi brukar få varje år... I lördags natt, när vi gick hem från Tårtan & J, så var det 18 grader ute. 18 grader, typ vid tolvtiden. Det är rätt sjukt att om två månader, när man förväntar sig att det ska vara varmt och fint, då kommer det vara betydligt kallare än så mitt på dagen. Det stinker verkligen.

[Här skulle det varit en fin bild på oss när vi ligger och myser i gräset, men tyvärr såg vi helt förståndshandikappade ut på de två bilder jag tog, så det blir inget!]

För övrigt så var det en helg som idrottsligt gick i hoppets och förtvivlans tecken - först i lördags Kalmar-Djurgårn som var en pissmatch av rang, med Djurgårdsspelare som redan innan matchen såg ut som om de skulle på sin egen begravning och en domare som sätter rekord i bottennapp för varje match han dömer.
Sedan i söndags så var det sista omgången i Premier League och det var betydligt mer angenämt, inte nog med att United vann - Giggsy fick göra mål i den match där han tangerade Bobby Charltons antal spelade matcher. Stort som satan. Skönt också att surgubben Grant i Chelsea bara fick en pinne med sig, så kan det gå... Men Tinys snack om att döpa barn till Bobbyryan (eller hur det nu skulle skrivas) det kan hon fetglömma.

Annars är det mycket med det mesta. Vi måste packa ner det som är kvar i lägenheten och polera den så att man kan sminka sig i parketten inför visningen på söndag. Det ska fixas nytt förråd. Det ska sägas upp saker, och fixas nytt. Och mitt i allt detta så har Tiny kaos på jobbet... Det är fan inte roligt. Ibland är det synd att sånt som man kan göra och komma undan med privat inte funkar i arbetslivet, för då hade jag nog hotat de där finska fittorna till livet, och hade inte det räckt så hade det väl fått bli handgemäng också. Så som de beter sig mot henne och hennes kollega är fullständigt oacceptabelt, men av någon outgrundlig anledning så har finnarna på vårt jobb alltid kört med den stilen, och ingen har sagt ett knyst om det. Man trodde ju kanske att när den nya säljchefen kom in så skulle han ta tag i det, men tydligen tycker han att "folk" får acceptera att de är så. Rent spontant så skulle man bara vilja vråla att de är i SVERIGE, på ett SVENSKT företag, där språket är SVENSKA. Har de några som helst problem med det så är det bara att dra, ingen blir gladare än jag...

Just nu sitter de i möte hela gänget. Svenskar på en sida, finnas på den andra. Det ska bli MYCKET intressant att se vad resultatet blir, men det känns nästintill omöjligt att det blir en svensk "vinnare", tyvärr.