SUR Å STEL

Kaos i Båstad - Stockholmare krökar i en bondhåla som lever en vecka om året. Om jag får gissa så blir det champagnevaskning, kotlettfrillor, uppknäppta skjortor och dyra hyrbilar - chockerande! Sen är det bara att åka hem och spara så att de har råd med nästa sommar också. Har de riktig tur kanske de får ligga.

Svenska miljonärer - "Titta, jag har tjänat massa pengar på att förädla älgbajs och nu bor jag i ett slott fyllt med en massa skit jag köpt alldeles för dyrt på auktion för att min golddiggerfru ville ha det". Avundsjukan är stor ute i landet, såklart.

Sol, fest & oroliga föräldrar - Fjortisar åker till Rhodos och beter sig som fjortisar som åker till Rhodos. Kameran rullar hela tiden, alla i produktionen håller tummarna och hoppas på något riktigt smaskigt. Föräldrarna skäms.

Sommarspelen - Lågbudgetversion av Stadskampen. Supertöntiga grenar med "kändisar" som Fadde, frisör-Bobby, Big Brother-Gurkan och mannen som aldrig tackar nej till att synas i rutan: Glenn Hysén.

Svärföräldrarna från helvetet - Gud så CRAZY de är på femman, de hittar på en familj och lurar dit intet ont anande ungdomar som kommer bli helt chockade över hur konstigt allt är! De skriver själva: "...vad sägs om flumfamiljen, där mamma är sexterapeut med ständig jour, pappa är haschrökande psykolog, sonen lajvar och dottern är rullstolsburen gothsatanist"?

4 stjärnors middag - Halv åtta hos mig. Fast med kändisar som lagar äcklig mat och en lönnfet, flåsande göteborgare som hejar på.

Snacka om att Kanal 5 satsar stenhårt på kvalitetsprogram i höst. Minimalt med pengar går till idé, manus, och tanke bakom - och maximalt med cash rullar in efter produktplacering, sponsring och extra mycket reklampauser. Vore det inte för CSI skulle jag fan ta bort femman från Dreamboxen.

I och med SL:s fantastiska chipspåsehöjning slog jag i sista sekund till och gjorde vad jag hoppas är ett genidrag. Istället för att betala 790 kr för ett ”månadskort”, köpte jag ett 90-dagarskort för 1350 kr. Enda kruxet är att man ”måste” vara student för att använda kortet, men så länge ingen kollar det så är det ju bara att åka kors och tvärs.

 

Sedan är det ju skönt med lite spänning i vardagen också.

 

Personligen anser jag att 790 kr i månaden är skandalöst. Det kanske inte är så farligt om man reser Södertälje-Åkersberga tur och retur varje dag, men för en närpendlare som har en kvart restid kommunalt är det inte okej. SL – och alla andra som tycker det är en rimlig höjning – gillar att peka på andra städer och säga hur dyrt det är där, och att det är billigt i Stockholm. Jag vill inte vara sån, men det går inte riktigt att jämföra Dalarna med Stockholm - eller ens Göteborg med Stockholm för den delen - för det är helt olika förutsättningar vad det gäller folkmängd, yta trafiken skall täcka och hur mycket bidrag man får från staten.

 

Själv kan jag inte förstå varför SL inte inför zonkort. Jag reser i stort sett aldrig utanför det som i SL:s värld är innerstaden, alltså borde jag väl rimligtvis inte betala lika mycket som någon som reser som en tok genom hela stor-Stockholm? Strax under en femhundring i månaden, eller typ 1200 i kvartalet, skulle jag tycka var rimligt för det - och jag är ganska säker på att det skulle bli en försäljningssuccé.

...att jag inte lagt upp några bilder från när jag och Tiny var på spa i början av semestern, så här kommer de! Tack till DocThor som agerade ljussättare, fotograf och fiolspelare.

I lördags slank vi in på Max för en liten matbit, trötta efter att i timmar åkt runt och letat efter lämplig köksbelysning. Jag såg direkt skylten som gjorde reklam för deras "nya" (det var länge sedan jag var där, ok?) burgare, Grand De Luxe Umami. Det låter ju otroligt spännande att man helt plötsligt börjat slå på stora trumman om en ny grundsmak och jag var givetvis tvungen att smaka.

 

Min omdöme av den burgaren blir lika kort som kärnfullt: köp den inte.

 

Den här nya, fantastiska, revolutionerande såsen smakar… Typ ingenting. Lite som en mesig blandning av aioli och bearnaise. Efter lite googlande har jag nu fått veta att ”umamin” i dressingen inte är tänkt att ha någon speciell smak, utan bara ska ta fram sötman i brödet och något annat dravel.

 

Jag säger ”BUUUU!” och delar ut 5 kejsare i nya kläder av 10.

Året är 1991, platsen Teheran, Iran. Tittar man på de i videon så borde det vara 1984, men mellanöstern är inte snabbast i världen på de västerländska trenderna...

Irans mest populära breakdansare (undra hur många det fanns?!) Shahram Kharchang, Reza Bache, Mehdi Tony  och Ahmad Lore gör sitt bästa för att rocka crowdet på bröllopet de blivit bokade till. Och som de gör det!

Grymt är bara förnamnet. Ett hedersomnämnande till den sköna gästen som kommer in och dominerar med Macarena-moves vid 8:35 - ett bevis för att jag faktiskt hade fel... Macarena slog ju inte förrän 1996!

Årets semester går nog till historien som en av de tristaste jag haft på länge.

 

Första veckan på hemmaplan var det ganska sunkigt väder och vi gjorde inte många knop alls, om jag inte minns fel blev det tre timmar i Vinterviken – och då var det molnigt… Vecka två körde vi hos Tinys bror i Vildmarken och där var det inget badväder heller, det var mest barnlekande och shopping (två par jeans – nu har jag 700 par!) som stod på schemat där. Vecka tre åkte vi till Öland med mina päron och här var vädret bättre och vi fick faktiskt två riktiga stranddagar! Men inget gott som inte har något dåligt med sig, eller vad det heter, så givetvis blev jag tvungen att bli sjuk. Feber och ögoninflammation var det som stod på menyn och vid 34 års ålder har jag äntligen fått snyta mig UR ÖGONEN för första gången. Härligt. Med mitt dåliga skick och Tinys onda rygg avbröt vi Ölandsvistelsen tre dagar tidigt och åkte hem.

 

Nu skulle jag egentligen börjat jobba, men det blev en vecka till på hemmaplan när sjukdomen bytt skepnad och gått över till något som den märklige läkaren på VC sa var halsfluss, men utan streptokocker. Logiskt. Ont gjorde det i alla fall och det blev en vecka till utan jobb – och den veckan blev det givetvis lite bättre väder… Tur att man kände sig fräschare framåt helgen och i alla fall fick en riktig stranddag med sol, bad, röjande barn och pastasallad utan dressing. Den dagen kröntes med ett besök på Moldau och onödigt stor schnitzel, DET kan man inte klaga på!

 

Allt som allt ger jag semestern 5 titta på sexscener med föräldrarna av 10.

Det är skönt att Expressen finns och kan ta upp den här typen av vardagsproblem.

Två nästintill identiska händelser, fast på två olika platser - en kort summering i hur man bör, och inte bör, agera om man jobbar i butik. Om man är intresserad av att göra affärer, det vill säga...


Barnbutik i Ulricehamn:

Tiny till expedit: hej, jag letar efter det här örngottsetet, fast i blått. Har ni det?

Expediten letar och tittar bland de små förpackningarna men hittar ingenting. Han säger: Nej, tyvärr verkar det inte som att jag har det hemma, men om ni vill kan jag beställa hem det. Det borde inte ta mer än 10 dagar att få hem.

Eftersom Tinys bror bor där i krokarna gjorde vi så, och när det kom in till butiken så skulle han se till att det blev hämtat. Enkelt och bra.


Nu hoppar vi framåt i tiden två veckor och beger oss till en barnbutik på Hornsgatan här på hemmaplan:

Tiny till expedit: hej, jag letar efter bäddmadrasset till den här Leandervaggan (pekar) och...

Expediten avbryter nästan omedelbart med att säga att de inte har det, och är precis på väg att säga att det inte finns när Tiny säger att det visst finns och att man kan hitta det i Leanders katalog online.

Expediten: jaha, men vi har det iallafall inte. Inte i vårt sortiment.

Tystnad uppstår. Då är det tydligen klart från hennes sida.

Jag säger: okej, men kan ni inte kan beställa hem det? Ni har ju ändå Leander som leverantör, och vi lägger gärna en handpenning om det skulle krävas.

Med stor tvekan säger hon att hon ska kolla, och går bort och börjar titta i kataloger. Efter ett tag kommer hon tillbaka och säger: det går inte, för vi (vilket i detta fall avser butiken - inte leverantören!?) har inte den i vårt sortiment. Dessutom blir det "för dyrt" att plocka hem den.

Ursäkta, men detta är det väl upp till oss som är köpare att avgöra!? Det är knappast hennes uppgift att tala om för mig var som är för dyrt.

Men så var det, och hon kunde inte hjälpa oss. Nu har jag aldrig jobbat som inköpare, men har gjort min del av wheelande och dealande, och oavsett bransch så känns det som att ett samtal till leverantören där man frågar om varan finns i lager och vad man har för inköpspris brukar räcka ganska långt. Men det gick som sagt inte. Helt omöjligt.

Vi gick hem, ringde ett samtal till Jollyroom - och så var det fixat.

Summa summarum: härmed utfärdas varning för Babyproffsen på Hornsgatan, för de är helt enkelt klåpare.

Jag tycker att det börjar bli en aning för många koder och lösenord i livet nu alltså, det är fan helt sanslöst att man ens lyckas komma ihåg hälften av dem. Jag ser fram emot när den här skiten byts ut mot fingeravtryck, hornhinnescanning eller något annat coolt som de hade med i Demolition Man…

 

Som det ser ut nu så är det: portkod hemma, portkod jobbet 1, portkod jobbet 2, kod till passerkort på jobbet, pinkod på mobilen x 2, pinkod till mobila bredbandet, VISA-kort, OKQ8-kort, Statoil-kort, Mastercard och pinkod till bankdosa. För att inte tala om alla lösenord till jobbdatorn, våra 300 olika system, alla internetforum och webshopar.

Och givetvis så får man inte välja kod själv förutom på några få av grejerna.

Jag gissar att jag inte kommer kunna ta mig in på jobbet efter semestern...

Jag känner att det är lite skillnad på Sydafrikas och Sveriges dansmusikscener...

Tshe-Tsha Boys är tydligen det hetaste där nere, så jävla heta att Berghain av alla klubbar bokat dem nu till helgen. Efter att ha tittat på den här "videon" så kan jag inte låta bli att undra vad man skulle få för reaktioner om man brassade loss några av deras moves på valfritt Stockholms klubbgolv.

Jag gissar på att det skulle ta 30 sekunder innan man blivit utkastad.

Var på Stadion igår och skulle köpa något att äta. Beställde en chorizo som kostade 35 och en läsk som kostade 30. Betalade med en hundralapp.

Fick 15 kr tillbaka, och när jag påpekade att detta inte stämde så sade tjejen i kassan: "oj, du betalade med en hundring, eller hur?"

Jag svarade att det stämde alldeles utmärkt.

Hon tog tillbaka mina 15 kr och gav mig... 65 kronor!?