TVÅNGSLUNCH
Idag hade vi lunchutbildning, obligatorisk sådan. Jag tycker att redan när man gör det obligatoriskt att medverka på lunchen så borde jobbet bjuda, men icke. Lunch får man stå för själv.
Ämnet var det brutalt intressanta och kittlande ”förhandlingsteknik”, något jag brukar ligga och drömma om hela nätterna… Och väl på plats så hör jag att det är en norrman som ska hålla i mötet. Allt det visuella var dock på engelska, eller rättare sagt: låtsas-business-engelska.
Jag tror att den gode norrbaggen hade lyckats stava näst intill de flesta ”stora” ord fel, och efter ett tag satt jag mest och letade efter konstigheter. Det var så många, men min favorit var nog faktiskt ”tuff” istället för ”tough” – det var bara så otroligt norskt på något sätt.
Extra pluspoäng för att jag inte förstod hans norska, jag har fortfarande ingen aning om vad i helvete risiko betyder…
