SUR Å STEL

Hur vet man att en skådis är på väg att gå från att vara en ung kille som gör roller han tycker är roliga till att bli ett pretentiöst konstnärsmiffo? Jag kan säga så mycket som att några bra, stadiga steg på vägen är att göra Hamlet på Stadsteatern mer eller mindre som en monolog och säga saker som "Hamlet lever i ett hårt patriarkat som kräver muskler och handlingskraft av unga män, inte tårar".

Att börja umgås med Stefan Sauk är också skitbra. 

Teater... Pffffft!