SUR Å STEL

lördag

Flygresan gick bra, förutom att vi satt längst bak och var livrädda att bli krossade när de framför skulle fälla sina säten. På bussresan från flygplatsen till cefalu satt vi framför några hjon från värmland som var precis så väcka och okunniga om omvärlden som man ofta inbillar sig att bonnläppar är... Bl a så hade de köpt en reseadapter med sig, "för man vet ju aldrig hur jacken ser ut utomlands!" Vi checkade in och fick rummet, som var bra bortsett från läget som inte var något vidare - vi hade en fånigt stor terrass med utsikt mot ett staket?! Den utlovade uppgraderingen (av en god väns fd flickvän, som är Airtours-anställd) såg vi inte skymten av, men som den gode vännen sa: "nu vet vi att man inte kan lita på henne". Vi gick ut med Cajsa och Johannes (jag har väl berättat storyn om hur vi av en slump bokade samma hotell?) och käkade och "when in Rome..."  - eh, Cefalu - så tar man ju pizza såklart. Min var 50% god (tog en rövare med ena halvan inbakad med spenat och ricotta - inte så smarrigt) men på det hela taget var det bra. Att de hade 66cl-Peroni gjorde det inte sämre.




söndag

Vaknade helt paj efter 9 nångång och gick ner för att äta frukost. Tiny var inte det minsta hungrig så jag åt för två (gravidmage - check!) och mådde nästan lite illa. Efter det blev det en rejäl strandsession, jag började även läsa den av Big Dap lånade boken Prettyboy och den var ju extremt underhållande! Sedan vi gick upp på rummet och slocknade någon timme på sängen till en briljant dubbad version av Nyckeln till framgång. Efter att ha duschat av sig allt salt, och det var mycket, gav vi oss ut på stan i jakt efter mat i massor. Vi hittade ett ställe på ett torg som hade schysst utsikt (innan solen gick ner) och tog ett bord. Efter att ha ätit den mest prisvärda carpaccion under min livstid kom varmrätten in och det blev tyvärr en besvikelse. Italienare som inte kan göra en ordentlig carbonara - hur är det ens möjligt!? Efter en promenad genom staden där vi efter många om och men köpte riktigt fula baddojor att ha i det steniga vattnet (och Tiny fick "skäll" för att hon har så små fötter) gick vi hem till hotellet igen.




måndag

Med våra nya, asfula, dojor blev badandet lätt som en plätt och större delen av strandtiden spenderades i vattnet. Om jag fick gissa skulle jag säga att det var 27 grader i plurret - så det svalkade kanske inte asmycket, men var givetvis skönt. Till och med P skulle ha badat - då förstår ni att det var varmt! På kvällen hamnade vi på ett ställe vid domen, där det helt plötsligt dök upp två operasångare som med ett lite väl uppskruvat pa-system sjöng lite italienska klassiker. Det måste ha gjort något med stämningen på restaurangen för två av de anställda var på varandra lite väl mycket... En hundring på att det blev åka av där efter stängningsdags. Det var även denna kväll som den nu legendariska bilden togs på mitt italienska alias: Signore Pomodoro.




tisdag

Heldag på stranden där jag började läsa en riktig feelgood-bok om en sjuårig pojke som blir kidnappad och våldtagen av en sjukt äcklig gubbe - varje dag i sju år. Vi gick upp till affären och köpte lite vin, en tant trängde sig före oss och ett par andra i kön genom att helt enkelt gå och ställa sig först och säga "det är väl min tur nu?" (fast på italienska, såklart). Otroligt charmigt. När vi kom hem insåg vi att vi inte hade någon korkskruv med oss... På kvällen blev det balkongvärmning med vårt "ofrivilliga" resesällskap och sedan middag på Le Chat Noir. Jag förstod aldrig riktigt varför de hade ett franskt namn på en italiensk restaurang, men maten var bra (dock kanske inte bäst i Cefalu som Tripadvisor säger) och vi hade mycket trevligt. Cajsa mådde dock lite risigt och vi var tillbaka på hotellet vid halv tolv igen. Precis när jag hade somnat brassade någon på med ett fyrverkeri som fick de i vattenfestivalen att framstå som en kinapuff - tack!




onsdag

Mitt under strandsteket ser vi hur det ryker från ett hotell ute på udden, och det tar inte lång tid innan det brinner rätt så ordentligt från den stora bergssidan bredvid hotellet. Efter någon timme kommer det helikoptrar och flygplan och vattenbombar rejält, och lyckas släcka branden. Tydligen är det vanligt med såna där bränder, för det var bara vi turister som verkade bry sig. Efter över 5 timmar på stranden var vi rätt möra och gick till hotellrummet för att relaxa, men tiden går ju så fort att vi knappt hann somna innan det var dags att gå ut och äta middag. Vi var rätt hungriga efter att ha hoppat över frukosten och enbart klämt en halv trekantsmacka var på stranden... Så vi gick runt och kollade in en massa olika restauranger, men kunde inte bestämma oss. Till slut sa Tiny (mest hennes mage, tror jag) ifrån: "nu tar vi första bästa ställe!" Så vi gick in på ett ställe med en stor terrass ut mot vattnet. Det första vi ser är givetvis att Cajsa och Johannes sitter där och har precis börjat hugga in på varsin förrätt... Cefalu var inte stort nog för oss båda! Efter maten tog vi varsin gelato (fan vad gay det låter att säga som svensk) och gick längs strandpromenaden tillbaka till hotellet i förhoppning att hinna hem innan matkoman slog till som Mike Tyson. Vi stannade dock till lite kort och tittade på en massa kids som hade en dansuppvisning på en provisorisk scen. Jag önskar att jag fotat, för de var inte bra och dessutom hade de en tjej längst fram som var lika stor som tre av de andra ungarna - mycket annorlunda.




torsdag

Dag fem på stranden hittade stället man skulle gå i för att inte slå sig halvt fördärvad - det var väl på tiden... Låg och halvslumrade som bäst i solen (utan solskyddsfaktor - jag är astuff!) började de skjuta salut med kanoner borta i gamla stadsdelen. Fråga mig inte varför, men 7-8 rejäla skott sköt de, och de small som helvete. Vi gick och käkade middag på ett lite mer modest ställe som vi passerade några kvällar tidigare, vi klämde i oss carpaccio, gorgonzolagratinerad vildsvamp, grillad fisk av okänd sort, pasta i smarrig tomatsås, pannacotta, zabaglione och en flaska vin. Det gick på 59 euro, det tycker jag var trevligt. Som vanligt kunde jag inte låta bli att tjuvlyssna på bordsgrannarna, och denna gång var det fyra bonnläppar från... Stockholm. För att vara 30+ och från "storstan" var det beklämmande att höra deras snack. Här kommer ett litet urval:

"Alltså, FÅR man dricka rödvin till svärdfisk?"
"Är det oartigt att be om extra parmesan vid sidan om?"
"Tolv-procentigt vin? Inte så konstigt att vi blev fnittriga!" (efter att fyra delat på EN flaska)

På vägen tillbaka till hotellet passerade vi italiens svar på Olsen Brothers som "förgyllde" kvällen för alla pastaätare. Själv var jag inte särskilt imponerad.




fredag

Sista dagen på stranden och givetvis var det tvungen att blåsa så pass att det var röd flagg och den "snygga" Cristiano Ronaldo-kopian till strandvakt sprang ut och blåste i visselpipan i tid och otid. Jag vet inte varför, kanske var det för vår otroliga nordiska skönhet - eller så sket han i oss, men jag och Tiny fick iallafall gå i till midjan utan att få skäll. Efter en välförtjänt vila på rummet var det middagsdags och vi började gå mot gamla staden. Vi hann dock inte hela vägen fram innan vi upptäckte att det brann IGEN på ett av bergen i närheten, och nu var det bara några hundra meter från bebyggelse. Än en gång kom helikoptrar med vatten och räddade dagen - och medan vi stod och fotade spektaklet kom givetvis Cajsa och Johannes gåendes förbi. Innan vi hade bestämt var vi skulle äta sprang vi väl på dom 4-5 gånger till på olika gator och i olika gränder. Hur som helst så gick vi på ett lite dyrare ställe sista kvällen som låg på en fin innergård. Tvärs över gatan hade man utsikt över en husvägg som var som hämtad ur lady & lufsen, typ. Skabbigt - men charmigt. Maten och vinet var bra, och personalen - när de väl hittade till vårt bord - var också trevliga. Synd bara att de gjorde det så sällan... Eftersom jag börjat känna mig hängig blev det raka spåret hem efteråt för en megacocktail av vatten och alvedon.




lördag

Teoretiskt sett hade vi faktiskt kunnat gå till stranden, men i och med att vi skulle vara utcheckade och klara 10.30 hängde vi vid poolen istället i väntan på att åka mot flygplatsen. Det var brutalt varmt nere i hotellpoolens gryta och även om det var betydligt kallare i vattnet så låg man mest i, för uppe på land kändes det som om man skulle smälta. Väl ombord på bussen mot flygplatsen så spenderade jag större delen av resan med att försöka att inte få snor över hela mig själv, det var väldigt roligt att bli toksnorig just då... Och näsdukarna vi hade var helt dyngsura av badvatten, så det hjälpte marginellt. Jag satt som ett riktigt snor-hjon och snörvlade. Förutom att vi blev irriterade på två tjejer i 30-årsåldern som satt och fnissade i typ en kvart som två 12-åringar som råkat se en bild på en snopp, så hände det inget direkt spännande förrän vi kom till flygplatsen. Där, mina vänner, såg vi nämligen något som inte fanns! Researrangören hade klart och tydligt, vid flera tillfällen, talat om att det inte fanns någon taxfreebutik där, de rådde t om folk att inte gå in till gaten förrän i absolut sista sekund. Det var mycket märkligt, för det låg ju en hyfsat stor och hyfsat välsorterad butik där inne som vi handlade i mest bara för att. Ibland undrar man vad grejen är med folk...



På planet satt vi bakom ett fenomen som jag kommit att hata - nämligen kulturskåningen. Kulturskåningen är en man mellan 25-35 år och har flyttat till Stockholm för att jobba med något grymt kreddigt. Han har en miljard högskole/universitetspoäng i ämnen som man inte har någon som helst nytta av under en livstid, och talar gärna och ofta om det - men vill absolut inte låta skrytsam. Kulturskåningen klär sig som en blandning av Matt Damon i Talented Mr Ripley och Christian Bale i American Psycho, och tycker att en helt okej, "ledig", flygklädsel är lågskor, inga strumpor, lätt uppvikta byxor (obs! ej jeans!), skjorta (randig men diskret), kavaj, hornbågade glasögon och KRAVATT. Resan spenderar man med att dricka kopiösa mängder alkoholhaltig dryck (vi landade 01.30 - tar man en taxi hinner man faktiskt beta av tre timmar på F12!)

Jag vill döda kulturskåningen.

Nu känner jag att jag kanske svävade ut lite, så tillbaka till själva resan: när vi kom till Arlanda så fick vi helt oväntat vår väska, men johannes var givetvis sist ut på bandet så när vi väl kom ut och skulle ta en taxi så stod det passagerare från två plan och viftade på de TVÅ taxibilarna som stod där. Helt jävla hopplöst. Men så kan det vara när man flyger med bolag som landar på "fel" terminal. Så vi tog en rövare och testade att gå mot terminal 5, och chockerande nog så stod det en bil utanför inrikesterminalen trots att inga flyg skulle komma eller gå på närmare sex timmar. Vi hoppade in fort som fan och fick lyssna på en presumtiv barnliggare och Thailandsfantast som pratade oavbrutet i en halvtimme - men det var det värt för att få komma hem hyfsat fort och få kasta sig i sängen...

Sicilien får 8 män i Speedos av 10!