SUR Å STEL

Ibland när det är riktigt ruggigt höstväder, kallt, blåsigt och dimmigt, så får jag flashbacks från lumpen. Det är rätt sjukt, eftersom jag bara var där i två veckor innan de gav mig frisedel och skickade hem mig en gång för alla. P och Kupri brukar alltid gnälla på mig för att jag samlade på mig mer lumparhistorier på två veckor än de gjorde på sju månader, men det kan ju bero på att jag var i helvetet och inte någon mysig liten småstadsidyll som de var. Det är iallafall vad jag intalar mig själv.

 

Såhär i efterhand kan jag känna att lumpen var lite som att vara på en skitdålig teambuilding-grej med jobbet. Man blir ihoptvingad med en massa miffon och får göra saker som är mer eller mindre meningslösa tills man bara känner att man vill åka hem. Men det får man inte. Man får inte heller gå in och ta en varm skön dusch när man tvångsbadat i en sjö i fucking oktober, eller sitta i baren och bli lite så där mjukfull efter en god, vällagad middag. Ligga i en skön hotellsäng och flippra igenom porrutbudet? Nej, det kan du bara glömma. Du är där för att de ska göra en karl av en. Sängen ska bäddas med kirurgisk precision varenda morgon, för annars kommer ryssen att gömma sig i den och hugga ihjäl dig när du lägger dig för att sova.

 

Men med tiden, det var ju ändå 13 år sedan, brukar man ju glömma allt det negativa - men det var så otroligt lite som var positivt att jag fortfarande bara minns dåliga grejer.

 

Väckning klockan fyra på natten för att springa coopertest - inte bra. Bli lovad "dusch och bastu" efter flera timmars marscherande, och det visar sig vara en iskall sjö och en brasa med en presenning över - inte bra. Vara ute i regn och kyla 20 timmar om dygnet - inte bra. Ligga sked med en fet värmlänning i ett tält stort nog för en sjuåring - inte bra. En tönt som står och skriker en i fejan varenda morgon för att man har ett imaginärt hårstrå på sin skägglösa haka - inte bra. Ge skarpladdade vapen till livsfarliga människor - inte bra. Marschera runt, runt, runt på en gårdsplan hela nätterna - inte bra.

 

Det var dock rätt intressant när jag blev ivägskickad till psykologen för att de skulle utreda om jag verkligen skulle skickas hem, eller om jag var en sån där som rullar in sig i gardinerna och skriker "kåldolme!". Jag låg i Kungsängen och skulle åka till Näsby Park, en nätt liten resa på en dryg timme. Jag hade legat i fält i 10 dagar. Ingen dusch, ingen deo, ingen parfym - bara svett, intorkad lera och dåliga lumpenkläder. När jag klev ombord på Roslagsbanan märkte jag att folk började titta sig omkring och öppna fönstren. En efter en gick alla av, och till slut satt jag själv i vagnen. Det var lite som i den där Anchorman-scenen när Brian tar på sig den väldoftande parfymen Sex Panther, typ.

 

"It smells like bigfoots dick!"