SUR Å STEL

Sitter och lyssnar på nya Kent-albumet och de går verkligen mer och mer åt det elektroniska hållet. Albumet är tungt som satan på sina håll med basgångar som är riktigt jävla fläskiga - enda problemet är att den som mastrat det inte gjort ett bra jobb. Det är FÖR högt ibland, så att det nästan sprakar. Det är ju faktiskt så att folk rätt ofta har volymkontroll på den mojäng de spelar upp musiken med, då behöver man inte vrida upp allt på max i studion.

Albumet har som vanligt med Kent sina starka och svaga sidor, och det är givetvis någon totalt menlös gnäll-låt med som mest känns som utfyllnad - men jag säger såhär: gillar man elektronisk musik med känsla och inte gillar "Taxmannen" och "Vals för satan", då är man bara en simpel hatare.

Jag ger det 7 morningwood av 10.