DET HÄR MED ATT LETA

När jag var en ung, oförstörd man och fortfarande bodde hemma brukade min mor reta mig för att jag var så dålig på att leta. Jag kunde lägga någonting någonstans, och fem minuter senare hade jag ingen aning om var fan jag gjort av det - och spenderade overkligt mycket tid på att springa omkring och lyfta på papper, riva ut allt i hela garderoben och bli allmänt irriterad över att jag inte hittade det.

Så kom min mor och hittade det på tio sekunder.

Exakt så, fast omvänt, har jag och Tiny det nu. På något smått magiskt sätt bara försvinner hennes grejer en efter en, i morse var det ett svart hårband, och hon blir argare och argare ju mer hon letar - och letar gör hon fanimej överallt: byråerna, toaletten, tvättkorgen, soffan, köket, sovrummet...

Och så går jag in och hittar det på en sekund på det första stället jag letar på: överst i tvättkorgen.

Jag funderar på om man skulle utrymma "gästrummet" och sätta upp små korgar med beskrivningar på från A-Ö över hela väggarna, och i t ex H-korgen får hårband ligga. Och hårsnoddar, såklart - såna försvinner också lätt. Fast det är väl upplagt för problem om jag tvättar och misstar ett par tights för leggings, och så är hela systemet uppfuckat.

Kommentarer
Postat av: Tiny

Eh, vad är det där för elakt förtal!! Bara för att alltid när du letar efter nått och frågar mig vart det är så får du ju alltid svaret av mig. Klart att du aldrig blir irreterad då. Plus att du har en förmåga att gå och plocka undan mina kläder, jag låter ju dina ligga kvar överallt, därför tycker du att dina saker aldrig "försvinner"



Så det så!

2009-11-23 @ 20:30:43
URL: http://blog.tinytee.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0