SUR Å STEL

På väg hem idag hände något mycket märkligt. Några säten från mig sitter två killar i 18-årsåldern och snackar, och två säten bakom dom sitter en alkis och dricker raketbränsle ur en mycket suspekt flaska. Efter någon station går han och sätter sig bredvid de två killarna och säger att han vill snacka med dom.

"Alltså, grabbar..." säger han, "super ni?"

Killarna tittar lite nervöst på varandra och på den halvslitne fullgubben men säger att jo, visst, det gör de väl. Alkisen frågar då varför och de svarar något i stil med att de inte har någon speciell anledning, för att det är kul, typ.

"Vet ni varför jag dricker?" frågar han, och de säger att nä, det vet de inte. "Jag dricker för att min fru är död," säger han och fortsätter "det gör så jävla ont att jag dricker för att glömma - men det hjälper inte!"

Det är nu det märkliga händer. Alkisen börjar gråta och lutar sig mot killen bredvid - och helt plötsligt så gråter killen också!
"Min pappa dog när jag var liten, jag vet hur det känns," säger han och snorar. De kramas.

Efter en liten stund sätter sig alkisen upp igen och säger något ohörbart, det lät som något tröstande, och sedan sitter de tre och snackar om allt möjligt.