SUR Å STEL

Igår skulle jag, Tiny och mina päron gå och kolla in den otroligt uppsnackade "Män som hatar kvinnor", men innan så gick vi till Pig & Whistle för att smörja våra krås. Efter långt och noggrant övervägande med min mage så valde jag kycklingfajitas, och så här i efterhand så kan man ju lugnt säga att jag och min mage borde ha suttit i förhandlingar en stund till... Det kan nämligen inte ha stått riktigt rätt till med den där kycklingen.

För det tog inte många minuter efter att filmen börjat förrän det bubblade och lät från kistan. En halvtimme in i filmen kom den första riktiga tokattacken, en riktig magsmärta så stark att jag t om fick ont i pungen och började kallsvettas. Efter några minuter lade det sig och jag kunde koncentrera mig på filmen, men känslan av att något när som helst kunde hända fanns kvar, och det kom och gick i olika grader under hela filmen för att kulminera när det var typ en halvtimme kvar av filmen. Utan att gå in på alltför mycket detaljer så nöjer jag mig med att säga att det var millimetrar från att jag fick lämna biografen med betydligt tyngre byxor än jag hade när jag kom dit.

Inte så fräscht.

Men tack och lov var ju filmen bra, så mycket av den värsta smärtan och oron för en Butthole Surprise glömdes bort. Kortfattat kan man säga att Noomi Rapace var konstig och bra, Micke Nykvist var skön på ett sympatiskt sätt och Peter Andersson kommer - som de sa på något radioprogram - nog inte kunna ragga brudar på krogen på ett tag framöver... Efter att ha sett filmen så blev jag faktiskt ganska sugen på att läsa böckerna (det är väl bara jag i hela Sverige som inte gjort det ännu) och det är inte speciellt vanligt för att vara jag.

Jag delar ut 8 mysfarbröder till förmyndare av 10.