SVININFLUENSAN
När jag gick upp i morse var jag lite öm under armarna, tog en flukt i spegeln och såg att det var någon form av "bluppar" där. Så nu är min fråga såklart om jag åkt på svininfluensan, ebola, digerdöden eller något annat otäckt? Eller kan det vara som i det gamla Barbro Lindgren-mästerverket Loranga, Masarin och Dartanjang - flugbett?
Oskönt är det iallafall.
Igår gjorde jag mitt bästa för att försöka undvika den smärtande verkligheten som 32-årig kille från Sveg, jag gjorde det som varje 14-årig tjej skulle gjort: såg en film med Zac Efron. 17 Again hette mästerverket och faktiskt så var den rätt skoj bitvis. Det är en klassisk switcheroo-komedi: kille är besviken på sitt liv, önskar att han var ung/gammal, konstig figur dyker upp och fixar hans önskan, massor med konstiga situationer uppstår men i slutändan är det slutet gott, allting gott.
En grej som dock inte kändes helt realistisk (för resten av filmen var det ju inga konstigheter med - ibland återfår folk helt enkelt den kropp de hade för 20 år sedan!) var att om man ställer sig och tokhånar skolans dåre nummer ett inför en fullsatt matsal så kommer man förmodligen inte vara i skick att gå därifrån av egen maskin efteråt. Och om man mot all förmodan skulle kunna göra det, så blir man med all säkerhet knivad, skjuten och uppeldad av hans 40 polare när man är på väg hem.
Matthew Perry är med i filmen också, och om honom har jag egentligen bara en sak att säga: han är tjock. Eller, inte tjock-tjock, han är mer jämnfet. Lite sådär jag-drog-in-så-mycket-kulor-på-Vänner-att-nu-ligger-jag-mest-hemma-och-kollar-på-tv-fet. Otränad. Men ganska skön.
Filmens ess är helt klart Thomas Lennon, som du säkert sett i... äh, vet du vem han är blir jag nästan lite imponerad. Han är den tyska pingisspelaren i Balls of Fury, ok?! Han lyckas iallafall skapa så pass många konstiga och obekväma situationer att Tiny satt med skämskudden i högsta hugg nästan hela tiden.
På det hela taget: en habil Disney-esque komedi med bra skämsvärde.
"Are you peacocking!?"
Oskönt är det iallafall.
Igår gjorde jag mitt bästa för att försöka undvika den smärtande verkligheten som 32-årig kille från Sveg, jag gjorde det som varje 14-årig tjej skulle gjort: såg en film med Zac Efron. 17 Again hette mästerverket och faktiskt så var den rätt skoj bitvis. Det är en klassisk switcheroo-komedi: kille är besviken på sitt liv, önskar att han var ung/gammal, konstig figur dyker upp och fixar hans önskan, massor med konstiga situationer uppstår men i slutändan är det slutet gott, allting gott.
En grej som dock inte kändes helt realistisk (för resten av filmen var det ju inga konstigheter med - ibland återfår folk helt enkelt den kropp de hade för 20 år sedan!) var att om man ställer sig och tokhånar skolans dåre nummer ett inför en fullsatt matsal så kommer man förmodligen inte vara i skick att gå därifrån av egen maskin efteråt. Och om man mot all förmodan skulle kunna göra det, så blir man med all säkerhet knivad, skjuten och uppeldad av hans 40 polare när man är på väg hem.
Matthew Perry är med i filmen också, och om honom har jag egentligen bara en sak att säga: han är tjock. Eller, inte tjock-tjock, han är mer jämnfet. Lite sådär jag-drog-in-så-mycket-kulor-på-Vänner-att-nu-ligger-jag-mest-hemma-och-kollar-på-tv-fet. Otränad. Men ganska skön.
Filmens ess är helt klart Thomas Lennon, som du säkert sett i... äh, vet du vem han är blir jag nästan lite imponerad. Han är den tyska pingisspelaren i Balls of Fury, ok?! Han lyckas iallafall skapa så pass många konstiga och obekväma situationer att Tiny satt med skämskudden i högsta hugg nästan hela tiden.
På det hela taget: en habil Disney-esque komedi med bra skämsvärde.
"Are you peacocking!?"
Kommentarer
Trackback
