SUR Å STEL

Som alla vet är det grymt häftigt med stark mat. Så jävla coolt. Inte nog med att alla tjejer blir alldeles knäsvaga av killar som klämmer en vindaloo utan att röra en min, även killar tycker att man är grymmare än He-Man och viger sina liv åt att bli lika tuff, stark, cool och frän.

Hur som helst, i lördags var jag och Tiny hemma hos Eazy & Lena och kollade in den lilla färska och efter en öl så plockade Eazy fram sina nötter. Jordnötter, alltså. Han sa med en lurig min att de där nötterna var minsann inget skämt, och jag tog några stycken och tuggade lite försiktigt... Och de var det ju drag i, inget snack om det, men de var inte lika brutalstarka som jag hade trott att de skulle vara - tack och lov. Kanske var det ölen som svalkade, men det gick i rätt mycket nötter och det var inte förrän sent på kvällen som kroppen reagerade genom att skicka på några riktigt sköna buksmärtor.



Därför var det med lika delar vattnande käft och oro som jag igår kväll plockade fram popcornen jag fick av Eazy för att avnjuta till "fotbollsunderhållningen" som väntade. Langade in dom i micron, vred på 3 minuter och gick ut i vardagsrummet. När jag kommer tillbaka in i köket så var det en tårgasliknande stickighet ute i köket och när jag öppnade micron så var det som att få en skvätt rätt i fejan... De där popcornen verkade inte vara något skämt. Hällde upp dom i en skål, saltade och bänkade mig framför landslaget med världens fulaste spelare. Efter en näve kändes det lite i munnen, men absolut inte farligt.

"Då är de nog inte så jävla starka trots allt," tänkte jag.

Några nävar senare insåg jag mitt misstag när den första svettpärlan trängde ut genom huden under ögat och började rulla ner mot hakan... Ytterligare några nävar senare, då har jag ätit en halv påse ungefär, så har jag inte längre någon känsel i tungan och läpparna känns som om jag hånglat med ett elstängsel. Jag tog en paus. Efter en kvart så hade det lagt sig och jag gick på det igen, men då kom Tiny med en påminnselse om det magonda som Eazy-nötterna bjöd på och jag gav upp.

Kort sagt kan man säga att de var starka. Jävligt starka. Onödigt starka. Men då är inte namnet förgäves iallafall...  

Det känns som att dessa är en självklarhet på GAME & SHAME 2009!