RESAN MED TJACK-ROFFE

Igår när jag skulle hem från East åkte jag med en chaffis som fan tog priset. Klev in i bilen och sa var jag skulle, och råkade väl vissla en halv trasig not till något som var på radion - tänkte inte ens på vad det var.

"Jaha, så du gillar Abba?!" sa han och sen satte det igång. Han pratade oavbrutet. OAVBRUTET. Om musik, film, musikaler, musiker, musikkritiker, filmkritiker... Om Eric Clapton, Janis Joplin, Michael B Tretow... Om skivor jag måste köpa, bassolon som jag måste höra, filmer som jag måste se... Hans absolut hetaste tips var en musikal som handlade om en framtid där alla människor var radioaktiva och man tog "reservdelar" från andra människor, om fejan såg lite trött ut så var det bara att skära av ansiktet från någon annan och köra över sitt egna. Men om man inte hade råd att betala, då kom "The Repo Man" och tog tillbaka de påopererade delarna.

"SLAFS! säger det bara, så rycker de ut hjärtat ur kroppen på 'rom!"

Dessutom var filmen i fråga en musikal... Vilken jävla snubbe. Och han såg ut som Bruno K Öjer. På tjack. Massor, massor, massor av tjack. Hela kroppen fladdrade som om han satt i elektriska stolen där i framsätet, det kändes verkligen säkert att åka med honom.

Och sen när vi kom fram, klockan 03.24, och jag bara vill gå upp och lägga mig - då hade han ju en miljard grejer till att tipsa om. Jag fick inte gå! Så jag satt i vad som kändes som en evighet i en parkerad bil och lyssnade innan jag fick tillbaka min växel och drog.


Min chaffis hade ingen katt med sig, men i övrigt är det likt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0