DAGENS JÄMFÖRELSE

Tänk dig en VM-final. Det är 0-0 efter både de ordinarie 90 minuterna och förlängningen så det blir straffar. Det har skjutits, och räddats, missats och gjorts mål - och nu kan avgörandet komma. Spelaren lägger upp bollen på straffpunkten och tittar sig omkring. 80.000 personer vrålar eller visslar som galningar, det viftas med flaggor, halsdukar, banderoller. Någonstans i ögonvrån sitter en stor ljustavla som blinkande och rullande visar resultat och reklam. Domaren blåser i sin pipa, spelaren tar några snabba steg och dunkar upp bollen i nättaket. Det är avgjort.

Och så tänker du dig en tennismatch i en av de första omgångarna av Stockholm Open. Det är första set, det står 3-2 och någon bulgar man aldrig har hört talas om ska serva. På läktarna sitter 120 personer som ser på lite halvslött. Precis när han kastar upp bollen får någon på en av raderna bakom honom ett SMS och telefonen piper till. Han låter inte sitt racket träffa bollen utan den faller till marken, surt vänder han sig om och glor på killen med telefonen. Domaren ropar ut "quiet please" till publiken. Han med telefonen skäms och stoppar ned den i fickan igen. Bulgaren kastar upp bollen och servar i nät.

Vad är grejen med tennistöntarna?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0