Mamma mia!
Lite kortfattat kan man säga att det är som om Pantertanter från En annan del av Köping drabbar samman med hundra statister i Åsa-Nisse åker till Grekland, till musik av ett band som ingen normal människa brytt sig om på 25 år. All dialog har man hållit till ett minimum, de talar endast för att komma till en textrad eller ett ämne i en passande ABBA-låt, och man blir chockad över hur många låtar det faktiskt går att få in i en film när de brister ut i sång för sjuhundrade gången.
Filmen innehåller sånginsatser som de inblandade absolut inte behöver skämmas över - om de hade brassat av låtarna med 12-13 Starkbock innanför västen, inne på Diset i Örnsberg. Men så är det ju tyvärr inte. Merryl Streep kan faktiskt sjunga helt okej, men hennes otroligt irriterande rollfigur överskuggar detta faktum. Filmens mest pinsamma ögonblick involverar också Streep's figur och utspelar sig när hon träffar på sina två gamla väninnor för första gången på vad som uppenbarligen är väldigt lång tid. Jag undviker helst att gå in på detaljer, men jag var millimeter från att sticka ut ögonen på mig själv för att slippa se en sekund till. Handlingen i filmen är tunnare än silkespapper och upprepningarna är lika många som i en hiphoplåt med Janne Boklöv på micken.
Ska man säga något positivt om filmen så måste det nog vara att den tjej som spelade Streeps dotter var snygg, och just ja - hon kunde sjunga på riktigt. Det är dessutom den enda filmen i världen där du får se en dam i övre 50-årsåldern tacka nej till en invit av en viril, svart 20-nånting-åring för att sekunder senare busta loss några Michael Jackson-moves på stranden tillsammans med 50 andra damer och herrar som dykt upp från ingenstans.
Största chocken kom dock när filmen var slut och eftertexterna började rulla. Den var regisserad av en kvinna! Jag var helt säker på att det var Apan Ola som hållit i spakarna.
James Bond sjunger - ni måste skämta!
Så ni gick inte på SING-A-LONG versionen? Jag är besviken...
Jag har påstått till Jesper sedan premiären att jag ska gå och se den där filmen på bio bara för att ha sett den. För att ALLA tjatat om Mamma mia i snart 10 år och jag har ingen aning om vad den handlar om ens.
Men nu när jag läser ditt inlägg inser jag ju att jag kommer att hata den där filmen från första stund. Tack.
Den där filmen lär jag nog aldrig någonsin vilja se.
Hoppas bara att C tycker samma, annars lär det väl bara vara att bänka sig någon gång.
Men då får hon fan betala tillbaka med åtminstone 2 Will Ferrell rullar.
Jag tycker faktiskt ni ska ta och se den allihop, så ni förstår hur illa det är.
Jag råkade faktiskt kolla på scenen där hon träffar sina gamla polare vid bryggan igår när jag skulle bränna filmen till min plastsyrra.
Innan det var jag lite sugen på att ligga lite.
Istället fick C en kväll ledigt.
