Helgen vecka 10
Tränade i fredags efter jobbet, tyvärr så var inte "Åh, jag vill ligga med min spegelbild"-snubben där, men det fanns tack och lov något annat som fick tiden att gå lite snabbare. Det var nämligen två fjortisbrudar där och deras beteende var väldigt underhållande - de spenderade halva tiden med att försöka lista ut hur de olika maskinerna fungerade (och jag tror inte de var i närheten av att göra rätt en enda gång!) och halva tiden med att försöka få någon "hunk" att kolla på dom. När den ena tjejen åkte upp och ner som en jojo i den där skulderbladsryggsterror-maskinen, då höll jag nästan på att garva ihjäl mig.
Efter det var det bara hem, duscha, svida om och så full fart mot BarCelona där det skulle käkas tapas en masse. I sann tapashak-anda så var inte bordet klart när vi kom utan vi fick vänta en stund i baren och där fick vi oss ett litet fniss åt tidernas långsammaste bartender. Fast det är klart, det är svårt att göra drinkar snabbt när man måste gå och hämta drinklistan och läsa vad som ska vara i - inför varje ny ingrediens. Dumt att lägga den bredvid sig om man är osäker. Nåväl, till sist fick vi vårt bord och en jävla massa mat beställdes in. Man vet att man är på rätt spår när servitrisen tycker att man beställt för mycket... Maten var väl kanske inte den bästa jag ätit på tapassidan, men helt okej och under måltiden avhandlades en massa trevliga samtalsämnen, varav en del som vi fick skjuta lite på för att vissa inte kunde äta när man pratar äckel. :)
Efteråt gick vi för att hitta ett ställe att dricka en, eller ett par, öl på och efter många om och men så hamnade vi på Man in the Moon där jag gjorde misstaget att beställa en Indianviken Pale Ale. Jag vill minnas att jag druckit den förut, på Bishops Arms, och tyckt den var okej men då måste jag ha haft både hjärnan och smaklökarna bedövade av 8-10 kalla, för den smakade verkligen skit. Näst intill odrickbar. Hur som helst så ljöd "gånggången" och vi hoppade över sista beställningen och åkte hem. Allt som allt var det en trevlig kväll som gick i vuxenhetens tecken, helt klart. Det var synd att Shredder och Cissi inte kunde följa med, men det får bli en annan gång. Som avslutning på kvällen fick man sig en dos Ombytta Roller och det är verkligen aldrig fel. Den filmen har allt: Eddie Murphy i toppform, yuppies som sjunger stämsång, osannolik handling - och Jamie Lee Curtis 80-talstuttar. You can't go wrong!
Lördagen spenderades märkligt nog som om man vore tokbakis - med soffliggande och slöande. Kollade lite simultanfotboll (en match på TV'n och en på datorn) och sedan började vi pilla lite med käket som skulle avnjutas när P kom över: kycklingfajitas. Han dök väl upp vid 19.30-tiden efter att än en gång spelat match och torskat (så länge mustaschmuppen har hand om det där laget blir det inga vinster) och var hungrig som en varg precis som vanligt. Vi kastade i oss maten och kastade givetvis också glåpord över de usla bidragen i melodifestivalen och svenska folkets ännu uslare smak. Att man fortfarande blir förvånad (och tittar) är väl egentligen det konstigaste.
Efteråt skulle vi kolla in en film men efter en ordentlig genomsökning av precis hela internet (och min hårddisk) så blev det Resident Evil på TV istället och efter att den där snubben blivit klyftpotatis tackade P för sig och åkte hem.
Söndag morgon klockan halv nio väcks man av en otäck mobilfanfar och påminns om att vi lovat vara mellanlandning för Tinys brorsa som skulle hem till urskogen igen, men inte skulle hämtas förrän senare på förmiddagen. Det blev lite frukost och skidåkning på TV innan han gav sig av hemåt och jag åkte in mot stan för att först hämta mina säsongsbiljetter och sedan kolla in den gambianske provspelaren som skulle briljera på DIF's mittfält mot Enköping. Efter en närmare analys av vädret så åkte jag raka spåret hem efter biljetthämtningen, 4 grader och regn är inte mitt favoritväder. Enligt rapporter missade jag inget, provspelaren var precis som på hans DVD: ganska opolerad i spelet (nästan utvisad i en träningsmatch!) och mycket drällande med bollen. Tydligen fick han dock iväg en rökare i krysset och det är väl bara att hoppas att det inte överglänser allt annat (det var ju så Tauer fick kontrakt). Men de får gärna ta med honom på Portugallägret och låta honom spela mot gnaget...
Istället för fotbollen så gick vi på två visningar, i Gröndal respektive Aspudden, och den första lägenheten var väl cool men kändes inte helt seriöst genomförd. Golvet på övervåningen sviktade som en trampolin och varje fotsteg på golvet ekade både där och i det underliggande kombinerade vardagsrummet/köket där det också fanns en del brister, brister som man inte vill ha i en helt nybyggd lägenhet. En ombyggd butiks- eller kontorslokal som bostad - på markplan dessutom - med stora skyltfönster?! Jag är skeptisk. Den andra lägenheten var det väl egentligen inget större fel på, förutom att den var en aning för liten och låg på 3.5 trappor utan hiss. Beach 2008 i all ära, men jag är fan inte ute efter att bli någon maratonlöpare. Rent spontant så var den väldigt Ned Flanders i övrigt, plain helt enkelt.
Resten av söndagen spenderades med en massa tjafs och "Mastermind", Skurt Wallander-filmen som tydligen inte skulle vara så svensk - vad det nu betyder. Personligen så tycker jag att den var helt okej i en timme, sedan blir det för platt. Alla figurer känns så tvådimensionella och det blir lite krystade lösningar för att få ihop handlingen. Men betyget blir väl ändå en sjua - på en skala mellan tre och tolv.
Helgen får avslutas med ett citat från en okänd tänkare:
"Den som talar om kvinnlig logik har uppenbarligen aldrig träffat en kvinna."
Efter det var det bara hem, duscha, svida om och så full fart mot BarCelona där det skulle käkas tapas en masse. I sann tapashak-anda så var inte bordet klart när vi kom utan vi fick vänta en stund i baren och där fick vi oss ett litet fniss åt tidernas långsammaste bartender. Fast det är klart, det är svårt att göra drinkar snabbt när man måste gå och hämta drinklistan och läsa vad som ska vara i - inför varje ny ingrediens. Dumt att lägga den bredvid sig om man är osäker. Nåväl, till sist fick vi vårt bord och en jävla massa mat beställdes in. Man vet att man är på rätt spår när servitrisen tycker att man beställt för mycket... Maten var väl kanske inte den bästa jag ätit på tapassidan, men helt okej och under måltiden avhandlades en massa trevliga samtalsämnen, varav en del som vi fick skjuta lite på för att vissa inte kunde äta när man pratar äckel. :)
Efteråt gick vi för att hitta ett ställe att dricka en, eller ett par, öl på och efter många om och men så hamnade vi på Man in the Moon där jag gjorde misstaget att beställa en Indianviken Pale Ale. Jag vill minnas att jag druckit den förut, på Bishops Arms, och tyckt den var okej men då måste jag ha haft både hjärnan och smaklökarna bedövade av 8-10 kalla, för den smakade verkligen skit. Näst intill odrickbar. Hur som helst så ljöd "gånggången" och vi hoppade över sista beställningen och åkte hem. Allt som allt var det en trevlig kväll som gick i vuxenhetens tecken, helt klart. Det var synd att Shredder och Cissi inte kunde följa med, men det får bli en annan gång. Som avslutning på kvällen fick man sig en dos Ombytta Roller och det är verkligen aldrig fel. Den filmen har allt: Eddie Murphy i toppform, yuppies som sjunger stämsång, osannolik handling - och Jamie Lee Curtis 80-talstuttar. You can't go wrong!
Lördagen spenderades märkligt nog som om man vore tokbakis - med soffliggande och slöande. Kollade lite simultanfotboll (en match på TV'n och en på datorn) och sedan började vi pilla lite med käket som skulle avnjutas när P kom över: kycklingfajitas. Han dök väl upp vid 19.30-tiden efter att än en gång spelat match och torskat (så länge mustaschmuppen har hand om det där laget blir det inga vinster) och var hungrig som en varg precis som vanligt. Vi kastade i oss maten och kastade givetvis också glåpord över de usla bidragen i melodifestivalen och svenska folkets ännu uslare smak. Att man fortfarande blir förvånad (och tittar) är väl egentligen det konstigaste.
Efteråt skulle vi kolla in en film men efter en ordentlig genomsökning av precis hela internet (och min hårddisk) så blev det Resident Evil på TV istället och efter att den där snubben blivit klyftpotatis tackade P för sig och åkte hem.
Söndag morgon klockan halv nio väcks man av en otäck mobilfanfar och påminns om att vi lovat vara mellanlandning för Tinys brorsa som skulle hem till urskogen igen, men inte skulle hämtas förrän senare på förmiddagen. Det blev lite frukost och skidåkning på TV innan han gav sig av hemåt och jag åkte in mot stan för att först hämta mina säsongsbiljetter och sedan kolla in den gambianske provspelaren som skulle briljera på DIF's mittfält mot Enköping. Efter en närmare analys av vädret så åkte jag raka spåret hem efter biljetthämtningen, 4 grader och regn är inte mitt favoritväder. Enligt rapporter missade jag inget, provspelaren var precis som på hans DVD: ganska opolerad i spelet (nästan utvisad i en träningsmatch!) och mycket drällande med bollen. Tydligen fick han dock iväg en rökare i krysset och det är väl bara att hoppas att det inte överglänser allt annat (det var ju så Tauer fick kontrakt). Men de får gärna ta med honom på Portugallägret och låta honom spela mot gnaget...
Istället för fotbollen så gick vi på två visningar, i Gröndal respektive Aspudden, och den första lägenheten var väl cool men kändes inte helt seriöst genomförd. Golvet på övervåningen sviktade som en trampolin och varje fotsteg på golvet ekade både där och i det underliggande kombinerade vardagsrummet/köket där det också fanns en del brister, brister som man inte vill ha i en helt nybyggd lägenhet. En ombyggd butiks- eller kontorslokal som bostad - på markplan dessutom - med stora skyltfönster?! Jag är skeptisk. Den andra lägenheten var det väl egentligen inget större fel på, förutom att den var en aning för liten och låg på 3.5 trappor utan hiss. Beach 2008 i all ära, men jag är fan inte ute efter att bli någon maratonlöpare. Rent spontant så var den väldigt Ned Flanders i övrigt, plain helt enkelt.
Resten av söndagen spenderades med en massa tjafs och "Mastermind", Skurt Wallander-filmen som tydligen inte skulle vara så svensk - vad det nu betyder. Personligen så tycker jag att den var helt okej i en timme, sedan blir det för platt. Alla figurer känns så tvådimensionella och det blir lite krystade lösningar för att få ihop handlingen. Men betyget blir väl ändå en sjua - på en skala mellan tre och tolv.
Helgen får avslutas med ett citat från en okänd tänkare:
"Den som talar om kvinnlig logik har uppenbarligen aldrig träffat en kvinna."
Kommentarer
Trackback
