SUR Å STEL

Första filmen tyckte jag var bra, men denna var segare än sirap. Minst 20 minuter av filmen ägnas åt att filma berg i motljus eller nån porlande jävla bäck. Det är sex tusen återblickar så man ska minnas vad som hände i första filmen eller vad karaktärerna sa för tio minuter sedan. Jag vet inte vilken anti-ageing cream de körde med på 1100-talet, men den skulle göra succé idag eftersom varken Arn eller hans fruga ser ut att ha åldrats en dag på de 23 år som filmen spänner över. En annan rolig grej är att under ett par scener så verkar det ha hänt något med Joakim Nätterqvists, som spelar Arn, mun - den ser svullen ut och han gör konstiga miner när han pratar. Skägget är dessutom helt uppenbart något pålimmat skit som har en annan färg än i resten av filmen. Mycket skumt... Fightscenerna var dock sköna, speciellt slutscenen som Tinys bror påpekade var snodd rakt av från Braveheart.

Jag delar ut 4.5 kajalsminkade banditer av 10.

Vet ni förresten vad 1100-talets farligaste vegetarian heter?
- Saladin!